Kvalitetssäkring av Patent- och registreringsverket : EPO-praxis som förebild för svensk handläggning av patent

Sammanfattning: Svensk patenträtt har i stor omfattning harmoniserats med praxis utvecklad av det europeiska patentverket (EPO), vad avser patenterbarhetskriterier. Anledningen till harmoniseringen har motiverats av att det ska bli en mer enhetlig bedömning av patent i Europa. Harmoniseringen har i vart fall inte innefattat så kallad formell praxis, som innefattar regler om hand­läggandet hos det svenska patentverket, i förhållande till handläggandet av det vid EPO.   Vid Sveriges anslutning till European Patent Convention (EPC) år 1978, förespråkades att det svenska patentverket ansågs hålla en godtagbar standard i sin handläggning, men att det fram­tida förhållandet mellan svensk patenträtt och EPC kunde komma att innebära förändring om kvalitetsnivån inte kunde anses tillräcklig hög. Efter ett nyligen taget beslut av Patentbesvärsrätten (PBR) har Patent- och registreringsverkets (PRV) handläggning ifrågasatts, varför författarna valt att undersöka om en förändring av hand­läggningen vid PRV bör genomföras, i enlighet med det förslag som framställs i proposition 1977/78:1, med beaktande av praxis utvecklad av EPO.   I uppsatsen redogörs för hur EPO har tydligare regler avseende patent­ärenden än vad PRV har, varför en harmonisering av detta område bör diskuteras för säkerställandet av hög kvalitet vid handläggningen hos det svenska patentverket. Det är författarnas uppfattning att en ofullständig harmonisering även av formella regler resulterar i ett problem för säkerställandet av rättssäkerheten, eftersom lagregleringen i Sverige kan anses bristfällig. Således är det av intresse för svensk patenträtt att ta hänsyn till formell praxis utvecklad av EPO, alternativt, genom lagstiftningsförfarande, reglera bristen av tydliga regler.