"Jag har inga drömmar kvar, jag har bara minnen" : En kvalitativ studie om kvinnors erfarenheter av sexuella övergrepp i barndomen i en familjekonstellation

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Sociologiska institutionen

Sammanfattning: Denna studie syftar till att bidra med ny kunskap om hur kvinnor som i barndomen utsatts för sexuella övergrepp inom familjen definierar sin tidigare verklighet, i relation till deras erfarenheter av sexuella övergrepp. Frågeställningarna behandlar kvinnornas definition av verkligheten i relation till förövaren samt signifikanta andra, normalisering av sexuella övergrepp, utveckling av skam och slutligen olika överlevnadsstrategier. Studiens analysmaterial har bestått av sex självbiografier där författarna berättar om sina erfarenheter av sexuella övergrepp i barndomen. Teorivalet symbolisk interaktionism i kombination med vald metod, narrativ metod, har bidragit med att förståelse för kvinnornas definition av verkligheten har skapats. Resultatet påvisar fyra frekvent förekommande teman som hjälper läsaren att förstå kvinnornas definition av verkligheten. Uppvisade teman var: relation till omgivningen, normalisering, flykt och skam. Tidigare nämnda teman kunde återfinnas i samtliga böcker i varierande utsträckning. Till följd av att samma teman och mönster återfanns i många av böckerna kunde generella slutsatser dras. Slutsatserna som dragits i denna studie har också starkt stöd i tidigare forskning. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)