Biståndspolitikens förvaltningsteori - En fallstudie i implementeringen av Parisdeklarationen i Moçambique

Sammanfattning: Den biståndspolitiska världen är oerhört komplex och inte tillräckligt ifrågasatt. De centrala aktörerna som har makten i utvecklingen av biståndsdiskursen har haft en övertro på sig själva. Framförallt har det rått en omedvetenhet och en brist på engagemang i frågor som gäller den framtida utvecklingen i biståndsmottagande länder. Det är ytterst viktigt att lyfta fram hur utvecklingsländer har exploatera's och utnyttjat's av västvärlden samt den ovilja som har funnit's att sopa ihop skärvorna av det som krossat's. Även om ovanstående problematik i vis's mån existerar än idag, har det internationella givarsamfundet enat's om en utveckling som tendera att leda biståndspolitiken i rätt riktning. I Moçambique har en ny utvecklingsstrategi inom bistånd och korruption tagit form. Parisdeklarationen och FN:'s korruptionskonvention utgör tillsamman's med OECD och det internationella givarsamfundet den kraft som skall mobilisera landet till ekonomisk självständighet. Det finn's dock anledning att ifrågasätta huruvida metoderna håller i praktiken. Den rådande biståndsdiskursen menar att den rätta vägen för utvecklingsländerna's framtid är att de själva ska bestämma över hur biståndet skall implementera's i sitt eget land.