Grovfoder till lågdräktiga dikor med speciellt fokus på fiber och protein

Sammanfattning: Till följd av ökande efterfrågan på betande nötkreatur och nötkött från nötkreatur uppfödda i Sverige har dikalvsproduktionen i Sverige ökat. För att möta behovet behöver produktionen öka ytterligare, vilket kräver en bättre ekonomisk lönsamhet för lantbrukare som håller dikor. Foder är den huvudsakliga kostnaden inom dikalvsproduktionen. Under dikornas lågdräktighet (tiden från det att kalven har avvants framtill två månader innan kalvning) är det möjligt att hålla foderkostnaderna nere med en optimerad foderstat. Studier har påvisat att lågdräktiga di-kor ofta överutfodras med energi och protein. Det är inte bara ekonomiskt kostsamt för lantbru-karen utan det kan även leda till hälsoproblem hos korna och är ett problem för miljön. Ett sätt att undvika överutfodring till lågdräktiga dikor kan vara att reducera kornas foderintag. Dikor har behov av långa ättider för att må bra och grovfoder i fri tillgång är generellt oftast tillämpat i dikobesättningar. I djurhållningssystem med utfodring i fri tillgång kan foderintaget hos dikor minskas genom att korna utfodras med ett grovfoder med låg smältbarhet, det vill säga ett foder som innehåller en hög koncentration av fiber av låg kvalitet. Syftet med studien är att utreda huruvida olika typer av grovfoder med låg smältbarhet och olika proteininnehåll påverkar foderintag, idisslingstider samt storlek och fördelning av osmälta foderpartiklar i träck hos lågdräktiga dikor. I studien användes data insamlad från ett tidigare utfodringsförsök med lågdräktiga dikor av två olika raser, charolais och hereford som tilldelats tre olika ensilerade grovfoder, rörflen, helsäd av havre (nedan benämnt; helsäd) samt ett timotejdominerat blandvallsensilage (nedan benämnt; timotej). I studien analyserade data på idisslingstider, foderintag samt partiklar i träck. Med metoden torrsiktning analyserades storlek och fördelning av partiklar i träck från kor som hade konsumerat de olika fodermedlen. Studien påvisade att rörflen som innehöll en högre koncentration av fiber reducerade foderinta-get hos kor som konsumerade rörflen jämfört med kor som fick timotej eller helsäd. En över-utfodring av protein sågs när korna åt timotej eller rörflen medan kor som åt helsäd åt mindre protein än deras näringsbehov. Kor av rasen charolais hade ett högre foderintag än kor av rasen hereford, anledningen till resultatet antogs bero på en högre kroppsvikt och därmed ett högre näringsbehov hos kor av rasen charolais. Längsta dagliga idisslingstider uppmättes hos kor som utfodradesmed timotej, vilket antogs bero på ett högt dagligt foderintag. Idisslingstiden uttryckt som minuter per kg torrsubstans (TS) var längst för kor som åt rörflen medan inga skillnader mellan timotej och helsäd påvisades vid jämförelse. Att idisslingstiden per kg TS var längre hos kor som konsumerade rörflen antogs bero på ett högt NDF-intag samt en högre koncentrat-ion av både NDF och iNDF per kg TS i fodret. Ett högt intag av neutral detergent fibre (NDF) för kor som konsumerade rörflen och högre koncentration av både NDF och lignin per kg TS i rörflen jämfört med övriga fodermedel antogs ha påverkat idisslingstiden per kg TS. Kor som hade konsumerat timotej hade kortare idisslingstider uttryck som minuter per kg NDF, vilket kan ha påverkats av fodrets låga koncentration av indigestible Neutral Detergent Fibre (iNDF). Närvaro av spannmålskärnor i träck hos kor som hade konsumerat helsäd förklaras vara anledningen till en högre genomsnittlig partikelstorlek och större andel partiklar >1 mm för kor som hade ätit helsäd än för övriga fodermedel. En stor andel partiklar i träck från kor som ätit helsäd återfanns på såll med maskstorlek >0,5 mm och <2,36 mm och antas bero på att kor som åt helsäd hade en kortare idisslingstid. I studien påvisades fler stora partiklar i träck hos kor som hade konsumerat timotej än för kor som ätit rörflen. Resultatet tros bero på ett betydligt högre foderintag hos kor som utfodrades 2 med timotej och därmed en högre passagehastighet för foderpartiklar genom matsmältningssy-stemet. Kor som utfodrades med rörflen påvisades bryta ned NDF i grovfodret till mindre par-tiklar än när de utfodrades med helsäd eller timotej. Det kan ha berott på fodrets höga ligninhalt, att korna som åt rörflen hade längre idisslingstider eller att kemiska bindningar mellan kolhyd-rater och lignin i cellväggarna hos rörflen är mer lättlösliga än för övriga fodermedel. I studien påvisades rörflen vara ett fodermedel med stor andel fiber av låg kvalitet. Vid utfod-ring av rörflen var det dagliga foderintaget lågt hos kor som hade konsumerat fodret, medan proteinintaget var högre än näringsrekommendationen. Kor som hade konsumerat rörflen hade många små partiklar i träck. Timotej påvisades vara ett fodermedel med ett lågt innehåll av fiber av låg kvalitet. Kor som hade konsumerat timotej hade ett högre foderintag och påvisades överutfodras med protein jämfört med övriga fodermedel. I träck från kor som hade konsumerat timotej återfanns många stora partiklar. Helsäd innehöll en hög koncentration av fiber av låg kvalitet. De kor som åt helsäd hade ett lägre proteinintag än gällande näringsrekommendation. I träck från kor som hade ätit helsäd återfanns en stor andel stora partiklar och låg andel små partiklar i träck.