Presidentialisering i Sverige och Norge

Sammanfattning: I diskussionen kring presidentialisering talar man om demokratiska politiska system som i allt större grad handlar presidentlikt och att regeringschefer får mer makt, oberoende av landets formella konstitution. Syftet med vår studie är att jämföra Sverige och Norge, vars politiska struktur har mycket gemensamt och i vilken grad presidentialisering sker i respektive land. För att analysera förekomsten och utvecklingen av presidentialisering använder vi oss av en kvantitativ jämförande metod där indikatorerna är följande; expansionen av regeringschefens stab, ökade utgifter för regeringschefens kontor och antalet obundna ministar som utses till att sitta i regeringen. Teorin gällande presidentialisering utgörs av en påtaglig konfliktlinje huruvida presidentialisering verkligen är ett förkommande fenomen i demokratiska politiska system. Därför grundar sig vårt arbete på huvudsak två framstående studier som gjorts inom ämnet (Paul och Webb, Bäck et alt) där dessa meningsskiljaktigheter lyfts fram. Utifrån utgångspunkten att presidentialisering ”betyder” en kontinuerlig ökning gällande ovan nämnda indikatorer, jämför vi de olika länderna för att se vilket land som genomgår en sådan ökning över tid. Resultatet tyder på att det inte sker någon presidentialisering i länderna, utan snarare att det finns andra faktorer såsom, europeisering som ligger till grund för att det demokratiska politiska strukturen upplever en maktförskjutning å regeringschefens vägnar.