Vem ska ta hand om galningen? Ett arbete om påföljder för psykiskt störda lagöverträdare
Sammanfattning: Frågan om hur man bör se på straffansvar och påföljder för personer som begår brott under inflytande av en allvarlig psykisk störning är omdebatterade och därtill mycket komplicerad. Intresset av att personer som begår brott möts av en adekvat reaktion på brottet ställs här emot behovet av att tillräckligt beakta gärningsmannens psykiska tillstånd och behov av behandling. Principen att vissa personer bör ges straffrättslig särbehandling på grund av sin psykiska status gäller sedan lång tid, både i vårt land och i andra länder. I svensk rätt förutsätts för straffrättsligt ansvar inte att den tilltalade är tillräknelig, en allvarligt psykiskt störd lagöverträdare anses inte bara kunna föröva brott utan också dömas till påföljd för brottet. Huvuddragen i den nuvarande regleringen av påföljder för psykiskt störda lagöverträdare kom till när brottsbalken infördes år 1965. Genom en reform i början av 1990-talet började en ny lagstiftning om psykiatrisk vård av lagöverträdare att gälla. Reformen innebar bland annat att begreppet allvarlig psykisk störning infördes i lagstiftningen. Enligt den nuvarande ordningen framstår i vissa fall påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare som oproportionella i förhållande till brottets straffvärde. Det kan leda till att psykiskt störda snabbt kommer ut i samhället efter att ha begått och fällts till ansvar för grova brott eller blir föremål för omfattande frihetsinskränkningar vid mindre allvarlig brottslighet. Detta har man försökt komma till rätta med genom bland annat en lagändring i Brottsbalken 2008. Det tidigare gällande fängelseförbudet för personer som begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning, byttes då ut mot en presumtion för att annan påföljd än fängelse ska väljas. Fängelse får därför numera dömas ut för allvarligt psykiskt störda personer om det finns synnerliga skäl. För närvarande pågår en utredning som skall göra en översyn av lagstiftningen avseende psykiskt störda lagöverträdare. De har som uppgift att göra lagstiftningen så pedagogisk och lättillgänglig som möjlig och dessutom anpassad till de etiska, medicinska och juridiska krav som bör ställas i samband med tvångsomhändertagande av personer med psykisk sjukdom. Utredningen kommer i korthet innebära att tillräknelighet eller ansvarsförmåga åter ska bli ett krav för straffrättsligt ansvar och att allmänna påföljdsregler skall gälla för den som bedöms vara tillräknelig. Överlämnande till rättspsykiatrisk vård kommer att försvinna som särskild påföljd tillsammans med fängelseförbudet. Genom att överlämnande till rättspsykiatrisk vård som särskild påföljd avskaffas innebär det att den som har behov av psykiatrisk vård skall få detta behov tillgodosett oberoende av straffrättslig reaktion. Vilket straff som utdöms ska inte längre avgöras av vårdbehovet utan av brottets art. Det innebär att även den psykiskt störde ska dömas till fängelse men att denne ska få verkställa straffet i form av psykiatrisk tvångsvård. På detta sätt skiljer man mellan vården och straffet. Vården ska utgå från patientens vårdbehov och när denne inte längre har något vårdbehov kommer personen att återföras till fängelse. Utredningen har även fått i uppdrag att se över alternativ till hur man kan införa samhällsskyddsåtgärder. För att särskilda skyddsåtgärder skall komma ifråga måste det föreligga påtaglig risk för nya gärningar av allvarligt slag samt att den som döms till fängelse skall ha begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Frågan om det går att förutse farlighet och återfallsrisk är hårt debatterad, det finns de som hävdar att det inte går att göra riskbedömningar. Särskilda skyddsåtgärder skall vara åtgärder för att förhindra att en gärningsman på nytt begår en gärning av allvarligt slag, det skall vara en fristående reaktion som är knuten till den otillåtna gärningen eller brottet, och således inte vara en del i påföljds-systemet. Genom att fler psykiskt störda lagöverträdare, både allvarligt psykiskt störda och psykiskt störda, döms till fängelse ökar risken för oroligheter inne på anstalterna. Det är inte bara fler psykiskt störda som kommer att vistas i anstalterna utan också mer allvarligt psykiskt störda. Ett kvalificerat omhändertagande av psykiskt störda lagöverträdare kräver personal med hög kompetens. Möjligheterna att på ett positivt sätt genomföra de förslag som diskuterats står och faller med tillgången på personal med rätt kompetens och inställning när det gäller att arbeta med gruppen psykiskt störda lagöverträdare. Det är ingen lätt grupp att ta hand om och den ställer stora krav på kunskap, engagemang, tålamod och medvetenhet om de etiska problem och avvägningar som är förenade med verksamheten.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)