Konkret höjning vid abstrakt ändring? - Om tillämpligheten av den generella straffvärdehöjningen 2010 för allvarliga våldsbrott vid ändrade straffskalor

Sammanfattning: Den 1 juli 2010 genomfördes en reform som syftade till att höja straffnivån för allvarliga våldsbrott. Genom reformen infördes bland annat en ny mening i 29 kap. 1 § 2 st. BrB som anger att det vid bedömningen av det konkreta straffvärdet särskilt ska beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. I motiven till meningen angav regeringen riktlinjer för hur straffvärdet ska höjas för de aktuella brotten vid en jämförelse med straffvärdet enligt tidigare gällande rätt. Meningen, och framför allt riktlinjerna, har fått utstå massiv kritik. Kritikerna menar att lagstiftarens enda sätt att påverka det konkreta straffvärdet bör vara genom höjning av det abstrakta (straffskalan). Flera orimliga konsekvenser följer dessutom av riktlinjerna. Till exempel måste domstolen i sin straffvärdebedömning utgå från gällande rätt innan 1 juli 2010. Denna uppsats syftar till att utreda hur meningen ska (de lege lata) respektive bör (de lege ferenda) tillämpas vid efterkommande ändringar i straffskalorna för de allvarliga våldsbrotten. Detta görs med principerna för straffvärdebedömningen som teoretisk utgångspunkt mot bakgrund av den kritik som framförts. För att göra utredningen mer konkret används som exempel två olika fall; ändringen av straffskalan för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning som trädde i kraft 1 juli 2013, samt de förslag på ändringar i flertalet av de allvarliga våldsbrottens straffskalor som SOU 2014:18 lägger fram. Den sista utreds främst utefter dess motiv, medan det för den förstnämnda även genomförs en rättsfallsstudie av vissa tingsrätternas domar efter den nya straffskalans ikraftträde. Utredningen om hur meningen ska tillämpas i förhållande till efterkommande ändringar i straffskalorna fastställer gällande rätt. Gällande rätt problematiseras genom frågan om hur meningen bör tillämpas utifrån den teoretiska utgångspunkten, principerna för straffvärdebedömningen. Principerna är i sin grundligaste form proportionalitet och ekvivalens som måttstockar för hur vi ska mäta graden av klander för olika gärningar. Uppsatsen resulterar i vissa slutsatser. Gällande rätt menar jag är beroende av vad motiven till respektive ändring säger i saken. Motiven till ändringen av straffskalan för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning säger att meningen ska vara fortsatt tillämplig, medan SOU 2014:18 säger att meningen ska anses överspelad. Den underrättsstudie som genomförts lämnar ingen tillförlitlig vägledning i frågan för gällande rätt i faktisk mening, eftersom tingsrätterna inte motiverat sin straffvärdebedömning. Av gällande rätt, såsom jag betraktar det, följer diskutabla konsekvenser. Till exempel innebär det rent praktiskt att domstolen i varje enskilt fall först måste kontrollera om straffskalan för det aktuella brottet ändrats efter 1 juli 2010. Om så är fallet bör domstolen konsultera motiven till den aktuella ändringen. Detta innebär också att bestämmandet av straffvärdet sker på olika sätt för olika brott. Slutsatsen för hur gällande rätt bör vara, det vill säga hur meningen bör tillämpas, är en annan. Jag menar att meningen inte bör tillämpas på efterkommande ändringar av straffskalorna, och inte heller längre på övriga för meningen aktuella brott. Jag är av åsikten att meningen bör tas bort. Detta grundar jag, kort sagt, på att straffvärdet i grunden är ett uttryck för graden av klander vi lägger på en enskild gärning, och ska mätas efter principerna om proportionalitet och ekvivalens. Det är inte rimligt att denna grad ska bestämmas utifrån olika förutsättningar. Gör den det får vi inte längre ett tillförlitligt resultat av graden klander, vilket i förlängningen leder till straffrättslig orättvisa.