Kollegialt lärande i särskolan : Hur lärare lär av varandra och vilka faktorer som påverkar hur det kollegiala lärandet kan utveckla en verksamhet

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka vilka tankar och erfarenheter lärare i särskolan har av att lära av varandra och ta tillvara på varandras kompetenser, som ett verktyg för utveckling. Då det handlar om lärares lärande, så är det sociokulturella perspektivet intressant. Dess grundtanke är samspelet mellan individen och gruppen och att det är genom interaktion och kommunikation med andra som individer tillägnar sig färdigheter och kunskap. Studien är baserad på en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer av 12 lärare som är verksamma i särskolan och 17 enkäter gjorda av lärare som är verksamma i särskolan. Vi tar stöd i Helen Timperleys forskning om professionellt lärande, Lisbeth Stedts forskning om samarbete och lärande samt Andy Hargreaves forskning om förändringsprocesser. Vår studie visar att lärare i särskolan är positiva till att lära av varandra och ta tillvara på varandras kompetenser och att de också har erfarenhet av detta på olika sätt. De uttrycker att det gemensamma lärandet är viktigt för elevens kunskapsutveckling men att det också finns ett behov av att utveckla det kollegiala lärandet som inte alltid fungerar tillfredsställande. I studien framkommer det att vissa faktorer är viktiga för att det ska fungera: organisation, struktur, tid, motivation och att ha ett förhållningssätt där läraren själv är medveten om det egna ansvaret i det kollegiala lärandet. Studiens fokus har legat på lärare som är verksamma i särskolan, men vi tror att deras erfarenheter är både relevanta och intressanta för lärare i alla skolformer.