Pedagogens roll i förhållande till barnen : en kritisk diskursanalys av styrdokumenten för förskolan från 1987 till 2010

Sammanfattning: Förskolan har vuxit sig allt större de senaste åren och majoriteten av alla barn går i förskolan. 1998 skedde en stor förändring då ansvaret för förskolan överfördes från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och förskolan blev en del av skolväsendet. Vi har i denna studie undersökt hur pedagogens roll i förhållande till barnen skrivs fram i Det pedagogiska programmet för förskolan från 1987 och i Läroplanen för förskolan från 1998/2010 samt vilken barnsyn som ligger till grund för detta. Vi har utgått från Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod. Teorin bygger på en uppfattning om att diskursen påverkar och påverkas av den diskursiva och sociala praktiken den är en del av (och även andra). Vi har genom en kvalitativ textanalys och med hjälp av analysverktyg hämtat från Fairclough analyserat texterna för att söka svar på våra frågeställningar. Resultat och analys struktureras genom att vi redovisat de olika roller vi funnit i texterna. Där är också citat uttaget från de båda styrdokumenten. Efter varje roll följer en analysdel. Resultatet visar att pedagogens roll i förhållande till barnen är att inspirera, vårda, lyssna på barnen, fostra, stödja/hjälpa, främja lärande samt stimulera och utmana. Dessa roller skrivs fram i båda styrdokumenten. Vi kan dock se att rollerna skrivs fram på olika sätt och där betoningen av omsorg och trygghet läggs vid i det Pedagogiska programmet för förskolan medan barns kognitiva utveckling fokuseras i Läroplanen för förskolan. I det Pedagogiska programmet för förskolan utgår man också från utvecklingspsykologiska teorier om barn där kunskap om barn är framträdande för att kunna möta barn på ett bra sätt och är till stor vikt i utformandet av förskolan. Vi har också sett en förskjutning från fokus på gruppen som helhet i det Pedagogiska programmet för förskolan till fokus på individen i Läroplanen för förskolan när det gäller kunskap och lärande. Resultatet visar vidare att det inte framträder någon entydig barnsyn i de olika texterna. Vi kan i de båda tyda en barnsyn med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg och en barnsyn med utgångspunkt i det aktiva barnet. Dock är barnsynen med utgångspunkt i det aktiva barnet mer framträdande i Läroplanen för förskolan och barnsynen med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg mer framträdande i det Pedagogiska programmet för förskolan.