Konsten att odla konst och kultur genom stads- och samhällsplanering : en studie om att skapa bördiga förhållanden för kulturell infrastruktur

Sammanfattning: Trots att kulturens roll för hållbar utveckling erkänts av många inom såväl akademien som planeringsbranschen, är planeringen av praktiska förutsättningar för konst och kultur - kulturell infrastruktur – bristfällig och ibland helt utebliven i Sverige idag. Syftet med studien är därför att utforska vilka förutsättningar som kan skapas för kulturell infrastruktur genom stads- och samhällsplanering i Sverige. Kulturell infrastruktur innefattar såväl hårda (såsom fysiska lokaler) som mjuka strukturer (såsom ekonomiskt stöd). Studien inriktar sig på offentliga verksamheter (främst kommunalt och regionalt) men behandlar även hur privata konsultfirmor kan skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur.   Resultaten bygger på kvalitativa intervjuer med såväl konstnärer, konst- och kultursamarbetsorganisationer, arkitekter som tjänstepersoner på kommunal och regional nivå, samt på två enkätundersökningar med såväl konst- och kulturaktörer som planerare. Inom ramen för studien har även två exempelfall studerats – Fyrklövern i Upplands Väsby, samt Gatukonstfestivalen No Limit i Borås. Studien undersöker tre forskningsfrågor: 1) Vad för kulturell infrastruktur behövs i Sverige idag? 2) Vad hindrar etableringen av kulturell infrastruktur idag? 3) Vilken potential finns inom stads- och samhällsplanering att skapa förutsättningar för kulturell infrastruktur?   Studiens resultat visar att de former av kulturell infrastruktur som främst behövs i Sverige idag är Tillgängliga mötesplatser, Information och kunskap, samt Nätverk och Finansieringsformer. De tre största hindren som studien identifierar är Brist på värdering och ansvar för konst- och kultur, Finansiering och Struktur och organisation. Samverkan visar sig vara den viktigaste potentialen inom stads- och samhällsplanering, såväl över nivåerna kommun-region-stat, som med konst- och kulturaktörer, övriga civilsamhället och näringslivet. Två andra stora potentialer visar sig vara Strategisk planering och Krav och investering. Här ingår användningen av planeringsverktyg såsom Cultural planning och kulturkonsekvensanalyser. Studien visar på vikten att kommuner våga ställa högre krav och använda sin position som långsiktig samhällsutvecklare med planmonopol för att möjliggöra för konst och kultur - exempelvis genom att tillämpa ett poängsystem likt det i Fyrklövern vid markprissättning. Samtidigt understryks värdet av att inta en möjliggörande roll genom att stötta gräsrotsinitiativ och ge dem långsiktiga förutsättningar att driva kulturell infrastruktur. För att även göra kulturella infrastrukturer tillgängliga och inkluderande krävs ett kritiskt förhållningssätt som uppmärksammar dolda normer.   Resultaten av studien talar för komplexitetsteorins relevans för att förstå och beskriva kulturell utveckling. Teorin stöttar studiens resultat såsom vikten av att samarbeta över politikområden såsom bostäder och kollektivtrafik, samt vikten av att inte planera allt i detalj, utan att lämna rum för organisk vidareutveckling. Den förklarar också att det inte går att avkräva direkta och exakt mätbara effekter av konst- och kultursatsningar.     Studiens resultat har slutligen sammanfattats i form av rekommendationer för såväl stads- och samhällsplanerare som politiska och privata beslutsfattare.