Det är som värsta mötesplatsen : En kvalitativ studie om fritidsgården som gränslandsarena

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan Väst/Avd för socialpedagogik och sociologi

Sammanfattning:

Bakgrunden till studien är dels att förstå vilken betydelse känslan av delaktighet har för ungdomar, dels hur fritidsverksamheter kan utgöra en social arena som främjar delaktighet hos ungdomar. Jag vill få kunskap om fritidsgården kan vara en accepterande miljö där fler ungdomar kan känna gemenskap samt vilken roll fritidsledare och deras samverkan med andra aktörer har i arbetet med att få fler ungdomar att känna delaktighet. Syftet med studien är att beskriva och analysera vilken betydelse de kommunala fritidsgårdarna som mötesplats har för att främja delaktighet och motverka utanförskap bland ungdomar.Jag har genomfört en mikroetnografisk studie där jag i min empiriska del använt mig av en kombination av intervjuer samt deltagande observationer på en fritidsgård på en mindre ort. Detta i syfte att fånga upp karaktäriseringar som skulle kunna visa fritidsgårdens betydelse som en gränslandsarena. Med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv samt Erving Goffmansdramaturgi har jag beskrivit begreppet delaktighet och har tillsammans med studiens empiri och tidigare forskning växt fram till en analys och ett resultat.

Resultatet i studien visar att fritidsgården har möjlighet till att vara en arena för delaktighet, men att de måste ha viss struktur och innehåll för att kunna gynna ungdomarna. Vidare visar den vilken betydelse fritidsledaren har i arbetet med ungdomar, relationen mellan dem är den största faktorn till om ungdomen kan känna delaktighet. Samverkan mellan aktörer i ungdomarnas vardag kan vara en möjlighet till att fler ungdomar fångas upp, särskilt utmärkande för att samverkan ska fungera är god kommunikation och tydlig rollfördelning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)