Hyperadrenokorticism hos hund : sjukdomens patogenes med fokus på kutana lesioner

Sammanfattning: Hyperadrenokorticism (HAC) – eller Cushing’s syndrom – är en av de vanligast förekommande endokrina sjukdomarna på medelålders till äldre hundar. HAC innebär ett sjukligt tillstånd med kroniskt förhöjda halter av glukokortikoider, främst kortisol, i blodet. HAC delas grovt in i endogen och iatrogen HAC – där ACTH-producerande hypofysadenom (Pituitary-dependent hyperadrenocorticism, PDH) utgör den vanligaste orsaken till endogen HAC hos hund. De symptom som kan uppkomma vid sjukdomen är många, varav de mest karaktäristiska är polyuri, polydipsi, uppsvälld buk och alopeci. Alopeci är en av flertalet kutana lesioner som kan förekomma hos hundar med HAC – vidare kan även hyperpigmentering, calcinosis cutis, kutan atrofi, komedoner samt sekundära bakterie- eller svampinfektioner och demodikos ses. De kutana förändringarna är ofta de första, de mest dramatiska och ibland de enda synliga tecknen på sjukdomen, och utgör således en viktig markör. Syftet med denna litteraturstudie är att redogöra för patogenesen vid HAC hos hund, utreda vad som karaktäriserar de kutana lesionerna alopeci, kutan atrofi och calcinosis cutis samt undersöka hur väl utredda de bakomliggande verkningsmekanismerna till respektive lesion är. Alopeci utgör den vanligaste kutana lesionen vid HAC och karaktäriseras ofta av bilateralt och symmetriskt håravfall på bålen. Avsaknad av hårfollikelns anagena induktion (hårstråets tillväxtfas), och stimulering av katagen (övergångsfas då follikeln förbereder vilofas), är en trolig förklaring till alopecin – dock är den exakta verkningsmekanismen till detta oklar. Histopatologiskt ses en signifikant ökning av folliklar i kenogen fas (en fas där hårstrået har fällts och nybildning av ett nytt hårstrå uteblir) samt en hårfollikelatrofi. Kutan atrofi är en annan förekommande förändring kopplad till huden hos hundar med HAC, och resulterar ofta i sekundära hudinfektioner som pyodermi eller demodikos. Studier har visat att det framför allt är glukokortikoiders effekter på kutan celltillväxt och proteinsyntes som bär det huvudsakliga ansvaret för hudatrofin – med påverkan på bland annat fibroblaster och dess syntes av kollagen, elastin samt glukosaminoglukaner. Calcinosis cutis är ett relativt ovanligt symptom hos hundar med HAC – men har visat sig vara karaktäristiskt för sjukdomen hos hund om den uppstår. En tänkbar bakomliggande orsak till mineraliseringen är ökade mitokondriella kalciumnivåer. Vävnadsskada eller ökade nivåer av paratyreoideahormon (PTH) har diskuterats som predisponerande faktorer. Sammantaget är de exakta verkningsmekanismerna för alopeci, kutan atrofi och calcinosis cutis vid HAC inte helt kartlagda, och det är troligen flera kombinerade bakomliggande mekanismer som leder fram till de olika lesionerna – varav vissa är mer utredda än andra. Det råder i dagsläget en brist på studier utförda på hund kopplade till HAC, och flertalet studier är ofta baserade på topikalt applicerade glukokortikoiders bieffekter. För att klargöra de exakta effekterna och bakomliggande mekanismer vid alopeci, cutan atrofi och calcinosis cutis hos hund med HAC behövs det i framtiden mer omfattande studier inom området.