Syskonplacering, förändringsbenägenhet och konfliktbenägenhet på arbetsplatsen

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan syskonplacering med föränd-ringsbenägenhet och konfliktbenägenhet i arbetslivet. 214 arbetstagare från 8 olika arbetsplat-ser deltog i en enkätundersökning, varav 102 män och 112 kvinnor med en medelålder på 32,62 år (sd=10,64). Frågeställning och hypoteser konstruerades utifrån Sulloways (1996) teorier om syskonplacering. Man antar specifika nischer för att få föräldrarnas maximala uppmärksamhet i strävan för överlevnad och detta i sin tur påverkar formningen av vår per-sonlighet. Förutom demografiska frågor kombinerades två färdigkonstruerade enkäter (WCS och RTC) som var avsedda att mäta konfliktbenägenhet och förändringsbenägenhet. Resulta-tet visade signifikant samband mellan konfliktbenägenhet och förändringsbenägenhet, med andra ord ju mer konfliktbenägen man var desto mindre förändringsbenägen var man. Vidare samspelade syskonplacering med de beroende variablerna där det visade sig att endabarn hade signifikant högre konfliktbenägenhet och var mindre förändringsbenägna i denna studie. Ju senare man var född i syskonskaran desto mer konfliktbenägen var man på arbetsplatsen med undantag av yngstabarn som efterliknade äldstabarn. Vad gäller förändringsbenägenhet fanns det endast signifikant skillnad för mellanbarn det vill säga att mellanbarn var mer föränd-ringsbenägna på arbetet. Därmed fanns det stöd för Sulloways teori om syskonplacering och dess påverkan på personlighetsutveckling.