Den utopiska samhällsvisionens utveckling, från anarki till totalitär regim : Litteratur i urval om utopiernas metamorfos, från utopi till dystopi

Sammanfattning: Abstract Utopin betecknar det ideala landet där rättvisa råder. Det klasslösa samhället är uppbyggt på självhushållning och maximen bygger på frihet, jämlikhet och broderskap, en grundtanke föregripande den franska revolutionen.                       1516 skrev St Thomas More sitt klassiska verk Utopia och myntade ett ämnesöverskridande uttryck samt skapade en litterär genre. More tänkte aldrig realisera sin utopi, författandets syfte var samhällskritiskt med tonvikt på hur ett samhälle skulle kunna vara, inte hur det skulle bli. Men den utopiska traditionen föddes inte med More, redan under antiken florerade muntliga och skriftliga visioner om ett bättre samhälle. Ofta framställs de litterära utopierna som elyseiska idealstater där ekonomin inte är en styrande drivkraft och rättvisa mellan invånarna är viktig. Här lyser dystopins totalitära regimer med sin frånvaro då samhällsvisionerna är komponerade enligt humanismens anda. Den bärande tanken är att människan är god och medborgarnas perspektiv utilitaristiskt, en föreställning som förändrades under 1900-talet då samhällsstyret tycks ha förlorat tron på individen. Steget har gått från utopi till dystopi då en förhärskande centralmakt av upphöjda dirigerar invånarnas liv in i minsta detalj. Övervakningssystemet är minutiöst och den autokratiska regimen bestämmer godtyckligt vem som får leva och vem som skall dö. Utopin och dystopin kan uppfattas som varandras motpoler där levnadssätt, uppbyggnad och styre förefaller vara väsensskilda från varandra trots att de är sprungna ur samma källa, samhällskritikens. Men skillnaden är skenbar, utvecklingslinjen som följer den utopiska traditionen fram till dystopiernas vardande visar att differenserna mellan utopi och dystopi kan förankras i samtidens samhällstendenser snarare än en reviderad människouppfattning sedd ur omvärldens perspektiv.  Dystopin som genre är ett komplicerat ämne då det inte finns någon klar definiering av vad som särskiljer dystopin från utopin och för att problematisera frågan ytterligare används stundom begrepp som anti-utopi och utopi synonymt med dystopin. I uppsatsen kommer dystopifrågan att utredas med avsikten att visa vilka rimliga kännetecken som särskiljer dystopin från utopin och hur avgränsningen utopi/dystopi bör betraktas dels genom att undersöka olika forskares ståndpunkter i dystopifrågan, dels genom en närstudie av George Orwells 1984, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, Karin Boyes Kallocain och Ray Bradburys Fahrenheit 451 vilka ofta framställs som viktiga exempel dystopilitteratur författad under 1900-talet.