Att musicera tillsammans är att vara delaktig i ett större sammanhang. : En studie om musikundervisning i gymnasiesärskolan.

Sammanfattning: Sammanfattning Särskolan har kritiserats för att ha ett allt för stort omsorgsperspektiv och att det konkurrerar med kunskapsutvecklingen för eleverna. Den relationella pedagogiken talar för att det är viktigt för elevers lärande att kombinera både omsorg och kunskap genom att bygga goda relationer och den sociokulturella teorin betonar vikten av kommunikation och samspel för lärande. Syftet med den här studien är att belysa hur några musiklärare på individuella programmet i gymnasiesärskolan tänker kring elevernas lärande utifrån samspel, kommunikation och vikten av goda relationer samt musikämnets betydelse och möjligheter. Frågeställningarna är: Hur tänker musiklärare kring elevernas lärande när det gäller samspel och kommunikation, relationers betydelse för lärande och musikämnets betydelse för elevernas lärande och utveckling? Studiens analys är gjord utifrån en fenomenografisk metodansats och metoden är semistrukturerade intervjuer som transkriberats. Intervjupersonerna är fem musiklärare som arbetar i gymnasiesärskolan. Resultatet visar på att det inom musikundervisningen finns olika former av kommunikation och att både samspel och kommunikation används för lärande, men att det också är förmågor som uttryckligen tränas inom ämnet. Vikten av att bereda eleverna plats och deltagande i ett större sammanhang betonas samt musikens förmåga att bidra till elevernas sociala utveckling, konstnärliga färdigheter och att musiken kan fungera som ett språk där orden inte räcker till eller når fram. Aspekter av hur betydelsefullt det är att hela personalgruppen har en tilltro till elevernas utvecklingspotential lyfts fram samt vikten av att den kollegiala samverkan fungerar eftersom både lärare och assistenter finns med på lektionerna. Nyckelord Gymnasiesärskolan, musik, samspel, kommunikation, delaktighet, relationer