Lyrikmomentetes utveckling i gymnasieskolan : Hur lyrikmomentet har utvecklats i tre läromedel från tre olika tider

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan i Gävle/Avdelningen för humaniora; Högskolan i Gävle/Avdelningen för humaniora

Sammanfattning: Denna uppsats har fokus på hur lyrikmomentet är formulerat samt synliggjorts i läroböcker. Vi kommer likaså att titta närmare på hur kvinnliga respektive manliga författare framskrivs i lyrikmomentet i respektive bok. Vi kommer att utgå från tre stycken läroböcker i gymnasiet för Svenska 3. Dessa läromedel är Språket från 1987, Litterära vägar från 1999 och slutligen Svenska impulser 3 från 2013. Författarna till den första boken är fyra stycken varav en är kvinna. Till bok nummer två är det en manlig författare och sista boken har två manliga författare.   Valet att fokusera vår uppsats på området lyrik på gymnasieskolan är grundat utifrån vår personliga uppfattning att lyrik används i liten utsträckning i undervisningen. Vår egen erfarenhet är att lyrik inte undervisades under vår egen skoltid i grundskolan och gymnasiet. Detta ser vi som väldigt tråkigt då vi genom vår ämneslärarutbildning med ämnesvalet svenska har fått studera och inse lyrikens språkliga kvalitet samt utvecklingspotential. Vårt intresse för lyrik har med åren blivit starkare. Varför lyrik dessutom bör behandlas inom skolans ramar finns det också argument för i undersökningar och litteratur. Magnus Persson skriver i boken Varför läsa litteratur där han för fram åsikten om att svaret på frågan har lika många svar som antalet läsare.[1] Lyrik är dessutom något som vi stöter på oftare än vad vi inte kanske tänker på. Ett exempel är rim på julklapparna eller musiken till ett kalas, begravning, bröllop med mera, menar professorn Lars Wolf.[2] Lyrik finns dessutom i musik och vad man kan notera i dagens skola är att många elever bär runt på sina mobiltelefoner och ofta går runt med hörlurar i öronen. Med andra ord kan ett intresse av musik existera bland eleverna men alla lyssnare av musik kanske inte reflekterar över att texterna bygger på lyrik. Lyrikens stora bredd är något som vi uppsatsförfattare dessutom visar under vår rubrik ”tidigare forskning” där både nationell och internationell forskning behandlas. Detta för att visa den bredd och potential lyriken har inom det svenska språket.   För denna uppsats har vi valt att använda oss av den teoretiska utgångspunkt som beskrivs av den franske kultursociologen Pierre Bourdieu i boken Praktiskt förnuft från 1999. I denna bok talar han om kulturellt kapital[3] som innebär att vissa instanser tillskrivs ett högre kulturellt kapital och värde än andra på grund av utbildning eller exempelvis språklig förmåga och som därmed har högre status än den utan bildning och språklig förmåga.[4]   Metoden vi har valt till denna uppsats är vad Peter Esaiasson med flera i boken Metodpraktikan kallar kvalitativ textanalys. Metoden går ut på en systematisk och noggrann läsning av textens olika delar, det vill säga textens helhet samt kontexten där texten medverkar. Med helheten i texten syftar författarna till den del av texten som forskaren har för avsikt att undersöka.[5]   Syftet med denna uppsats är att synliggöra hur lyrikavsnittet i läromedel för kursen Svenska 3 eller motsvarande äldre kurser på samma nivå är utformat. Dessutom är syftet att titta närmare på hur de manliga respektive de kvinnliga lyrikförfattarna framställs och tillika hur stor andel kvinnliga författare som nämns i läromedlet i jämförelse med manliga författare.   Vad som framgår tydligt i vårt resultat är att antalet kvinnliga och manliga författare i respektive bok varierar. Den äldsta av våra utvalda läroböcker, Språket var varken den bästa eller den sämsta i aspekten antalet synliga lyriker av båda könen. Läromedlet som publicerades lite mer än tio år senare, nämligen Litterära vägar var det läromedel som hade den sämsta synligheten av kvinnliga lyriker då skillnaden i antalet manliga och kvinnliga författare i denna bok var störst. Nästa läromedel som vi undersökte var Svenska impulser 3 och var den bok som hade minst skillnad i antalet synliga kvinnliga och manliga författare. I denna bok nämndes enbart en manlig författare och lyriker mer än en kvinnlig. Det finns dessutom en skillnad i hur författarna framskrivs och porträtteras i respektive bok. Språket beskriver inte någon författare ingående utan använder lyrikerna för att exemplifiera hur man kan författa en dikt samt hur lyrikern kan ha tänkt vid författande av dikten. I Litterära vägar ligger fokus snarare på att nämna så många författare som möjligt istället för att beskriva dem som lyriker eller romanförfattare. I sista läromedlet, Svenska impulser 3 förekommer den största skillnaden i framskrivningen av författarna vilket var beroende på om författaren var kvinna eller man. Männen tog större plats i beskrivningarna och användes i större utsträckning för att utgöra exempel.   Synlighet av män och kvinnor i bilderna och fotografierna i boken varierar också dessa från bok till bok. Ett exempel är från Språket där kvinnorna framställs i mer avslappnande miljöer som på ett café eller i en balettstudio, medan männen porträtteras i jobbsammanhang eller när de befinner sig i skolmiljö.   Nyckelord till denna uppsats är lyrik, didaktik, läromedel, svenska och genus.   [1] Persson, Varför läsa litteratur?, 2008,  S. 6 [2] Wolf, Till dig en blå tussilago, 2001, S. 13 [3] Bourdieu, Praktiskt förnuft, 1999, b.l.a S. 31-37 [4] Bourdieu, 1999, S. 16-18 [5] Esaiasson Peter, Gilljam Mikale, Oscarsson Henrik och Wängnerud Lena, Metodpraktikan, 2012, S. 210

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)