Motiverande samtals inverkan på diabetespatienter

Sammanfattning: Bakgrund: Antalet personer med diabetes i världen ökar ständigt. Dåliga levnadsvanor ökar risken för diabeteskomplikationer. Vården har ett ansvar att stärka patientens motivation och förmåga till egenvård.  Syfte: Undersöka effekten av MI som behandlingsmetod för att hjälpa diabetespatienter till förbättrad egenvård.    Metod: Litteraturstudie. Artikelsökningar gjordes i de medicinska databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus. I studien inkluderades 10 originalartiklar varav fem var av medelkvalitet och fem av hög kvalitet. Dessa delades in i två grupper vilka var effekt på HbA1c och blodfetter samt effekt på egenvård.    Resultat: Utifrån inkluderade studier kunde ingen signifikant effekt påvisas i HbA1c och blodfetter eller gällande kost, fysisk aktivitet eller medicinsk följsamhet. Däremot sågs positiv effekt vid mätningar av upplevd kompetens, kunskap och egenkontroll. En studie visade positiv effekt på HbA1c av MI i kombination med KBT.  De effekter som kunde påvisas avtog kort tid efter behandlingssessionerna upphört. Studiernas utformning och mätmetoder ifrågasattes.    Slutsats: I nuläget finns få studier inom området därför är det för tidigt att rekommendera MI som metod inom diabetesvården. Mer forskning behövs om MI med tydligare fokus på personalens relation med patienten och personalens MI-färdigheter om man syftar till att mäta effekten av MI-samtalet.