Social mobilisering i en samtida kontext – en diskussion kring socialtjänstens arbetsmetoder

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att föra en diskussion om samhällsarbete och social mobilisering och huruvida dessa arbetsmetoder återfinns inom socialtjänstens arbete idag. De centrala frågeställningarna är: Hur ser kännedomen om samhällsarbete och social mobilisering ut inom socialtjänsten? Förekommer samhällsarbete och social mobilisering som arbetsmetoder inom socialtjänsten? Vilka orsaksförklaringar ges till social problematik? Vilka är de dominerande teoribildningarna och arbetsmetoderna på arbetsplatserna och vad får de för genomslag i insatserna? Upplever man inom socialtjänsten att det finns möjlighet att påverka vilka typer av insatser som ska ges? Uppsatsen bygger på teorier om samhällsarbete och social mobilisering, professionalisering samt Giddens strukturbegrepp. Datainsamlingen har skett genom intervjuer i vilka vinjettmetoden ingått. Slutsatser som dras är att det inom socialtjänsten inte arbetas utifrån samhällsarbete och social mobilisering i sin helhet. Däremot finns mobiliserande inslag, främst kopplade till synen på klientens delaktighet i arbetet och i utformandet av insatser. Förklaringar till detta kan läggas dels i byråkratins myndighetsutövande struktur där vi genom Giddens strukturbegrepp diskuterar hur socialtjänstens formella och informella regler påverkar möjligheterna att som enskild socialarbetare utforma alternativa arbetsmetoder. Då socialarbetarens i sitt handlingsutrymme har lättare att påverka klienten än strukturen får ofta klienten anpassas till byråkratins ramar snarare än tvärtom. Kännedomen om samhällsarbete och social mobilisering är relativt liten inom socialtjänsten vilket relateras till i hur stor utsträckning teoribildningarna presenteras på socionomutbildningen. Även hur den pågående professionaliseringsdebatten kan ha inverkan på innehållet i utbildningarna och på arbetsmetoder inom socialtjänsten tas upp. Vi diskuterar att det sociala arbetet gått mot en mer individinriktning i sitt utformande vilket kan ses som en anledning till att samhällsarbete och social mobilisering inte är framträdande teorier och arbetsmetoder inom socialtjänstens arbete.