På samlingen får man räcka upp handen : en studie om demokrati på fritids

Sammanfattning: Bakgrund Barn bör ges mer inflytande över verksamheten. De växer tillsammans med ansvaret och genom ökat ansvar får de stärkt självkänsla. De kan då hjälpa sig själva bättre och förbättra verksamheten på ett positivt sätt (Tiller, 1999). Om pedagogen ser ur ett vuxenperspektiv blir resultatet inte alltid det bästa, eftersom barnet tolkas då utifrån vad den vuxna tror sig veta, istället för vad barnet egentligen menar (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). Syfte Vår studie syftar till att undersöka barns uppfattningar om sina egna möjligheter till inflytande på fritids och hur man kan se detta ur ett demokratiperspektiv. Metod För att nå vårt syfte valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer med barn. Vi använde oss av bandspelare i vårt datainsamlande då vi ansåg att det skulle vara lättare för oss att få en så exakt återgivning som möjligt. Vi kunde då också uppmärksamma barnens kroppsspråk, då vi inte behövde tänka på att skriva ner allt som sades. Materialet bearbetades och analyserades därefter. Resultat Barnen på de berörda fritidshemmen har inflytande över sina egna lekaktiviteter. Däremot är det pedagogerna som styr över verksamheten i övrigt. Barnen blir inte rådfrågade vid planering av verksamheten, de har dock en valmöjlighet när det gäller förbestämda aktiviteter. Det är i denna utsträckning demokrati existerar på fritids. Barnen upplever att de kan vända sig till en pedagog ifråga om aktiviteter de vill genomföra, men är inte alltid garanterade gehör för dessa