Estetiken & politiken : En semiotisk studie av Carl Johan De Geers affischer från 1960-talet

Sammanfattning: Den svenska alternativrörelsen frodades under 1960- och 1970-talet och introducerade för det svenska folket en rad alternativa tankar om hur ett samhälle kan se ut. Rörelsen ifrågasatte tidigare givna auktoriteter och lyck­ades på det viset väcka den politiska debatten om bland annat miljö, jämställdhet och utrikespolitik. Carl Johan De Geer, än idag aktiv som konstnär, var en av de framträdande figurerna i den här rörelsen. En av hans gärningar var en framgångsrik affischproduktion under 1960-talet som uttryckte en politik i symbios med alternativrörelsens politik. De affischer från denna produktion som jag analyserar är: Yttrandefrihet på torget, Skända flaggan, USA mördare, Vägra vapen och “Turkiet är inte bara...”.  Jag har analyserat dessa affischer med en semiotisk bildanalys genom att ha delat upp affischerna i fyra olika meddelanden: det lingvistiska som behandlar texten, två meddelanden som fokuserar på bilden samt det multi­modala som undersöker texten och bildens samverkan. Målet var att med denna uppdelning lyckas i en jämförelse hitta likheter och olikheter mellan dessa affischer, för att sedan i slutsatsen kunna skönja den dominerande estetiska utformningen och de dominerande politiska budskapen och hur de förhåller sig till varandra. Det jag fann i Carl Johan De Geers affischer var en aggresiv tonalitet och estetik som jag tolkade som ett sätt att tränga igenom bruset. Jag såg även ett rikt användande av liknelser som en teknik att förhöja språkets effektivitet. Alla affischer var influerade av alternativpolitik, som säkert är ett resultat av hur Carl Johan De Geer placerar sig själv på det politiska fältet men kanske även ett resultat av tillhörighet till gemenskapen. Slutligen kunde jag konstatera att alla affischer var väl förankrade för att undvika missförstånd och även för att inte kräva för mycket av den flyktige betraktarens öga.  Detta gör dem dock inte ointressanta: jag fann nämligen att även om text och bild är förståeliga var för sig så adderade de ändå en dimension till varandra när de kombinerades.