Tiggeri - en jämförelse mellan svensk, dansk och norsk lagstiftning

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att redogöra för hur fenomenet tiggeri har hanterats i svensk, dansk och norsk lagstiftning över tid, med betoning på 1800-talet fram till idag. Uppsatsen vill också svara på om gällande lagstiftning är problematisk och om den därför är på väg att ändras. Tiggeri är ett fenomen som idag sammankopplas med sociala problem som exempelvis fattigdom. Faktorer som har inverkat på synen på tiggeri över tid är bland annat religiösa läror och även den strikta arbetslinjen som förts i de tre länderna. Under de senaste åren har framförallt socialrättsliga åtgärder använts för att minska tiggeriet i Sverige, Danmark och Norge. Idag är det framförallt EU-medborgare från fattigare delar av Europa som försörjer sig genom att tigga i Sverige, Danmark och Norge. Detta utgör en ny situation, då personer som tidigare tiggde främst var invånare med missbruksproblematik. Reaktioner på grund av det ökade tiggeriet märks framförallt i Norge och Sverige som under senare tid valt att inte ha några tiggeriförbud. I Norge kan kommuner sedan år 2013 ställa krav om anmälningsplikt hos Polisen för den som vill tigga. I nuläget verkar inga åtgärder kunna vidtas mot den som tigger i Sverige. Detta har bland annat konstaterats då Sala kommun fick upphäva de kommunala ordningsföreskrifter som instiftats om tiggeriförbud. I Danmark har tiggeri varit kriminaliserat sedan början på 1900-talet och ingenting verkar tyda på att denna straffrättsliga reglering är på väg att avskaffas. I analysdelen argumenterar jag för att den äldre synen på tiggeri fortfarande består i våra samhällen och att länderna har nya frågor att ta ställning till.