Impairment test av goodwill : Användning av diskonteringsräntan

Sammanfattning: Bakgrund: Efter införandet av IFRS har det förekommit en del förändringar gentemot tidigare redovisnings regler i Sverige. Från och med 1 januari år 2005 skall alla börsbolag gå över till IFRS 3 Business Combinations. Detta innebär att goodwill inte får skrivas av så som det gjorts tidigare. Nu mer måste det årligen ske ett Impairment test av goodwill för att undersöka om det föreligger ett nedskrivningsbehov.Diskonteringsräntan används vid impairment test av goodwill och är en viktig faktor vid nuvärdesberäkningar av kassaflöden. Problem: Noterade börsbolag utför ett impairment test av goodwill, vilket görs för att undersöka om nedskrivning av goodwill är aktuellt eller inte. Diskonteringsräntan är en viktig faktor vid Impairment test. Trots detta test utför inte de flesta företag nedskrivningar. Varför gör inte företag några nedskrivningar kan det bero på att en praxis utvecklats? Hur bestämmer företag diskonteringsräntan och varför, vilka är dess komponenter?  Syfte: Med denna undersökning är att beskriva systematiskt hur företag tar fram sina valda diskonteringsräntor för omprövning av goodwill, kan detta bero på en praxisutveckling eller av andra omständigheter. Vi vill även undersöka vilka metoder företag använder sig för att ta fram dess diskonteringsränta samt dess komponenter. Metod: Undersökningen i denna uppsats har främst utgått från en kvantitativ enkätundersökning, även vetenskapliga tidskrifter samt skriftliga källor har använts.Totalt kontaktades 108 stycken noterade företag på Stockholms börs. Slutsatser: Det har visat sig att företag använder sig av förväntade kassaflöden vid framtagning av dess diskonteringsränta och WACC modellen. Impairment test har visat sig vara av betydelse då det ger en mer rättvisande bild och överblick på goodwill.