Social och kommunikativ delaktighet. : En studie om barn med cochleaimplantat i förskolan

Sammanfattning: Abstrakt Syftet med studien är att vi vill bidra till fördjupade kunskaper kring pedagogers arbete i förskoleverksamheten. För att barn med cochleaimplantat ska känna delaktighet samt utvecklas utifrån sina förutsättningar med tanke på den sociala och kommunikativa utvecklingen i lärandet.        Metod som använts är semistruktuerade, kvalitativa intervjuer. I studien ingår sex respondenter där samtliga arbetar på förskolan. Respondenterna har eller har haft barn på sin avdelning som har cochleaimplantat inopererat. Cochleaimplantat är ett hjälpmedel som stimulerar hörselnerven genom elektronik och som ger döva och gravt hörselskadade barn och vuxna förmågan att uppfatta tal och ljud (Danermark 2005). Resultatet visar att det behövs pedagoger som har kunskap och är engagerade för att barn med cochleaimplantat på ett bra sätt ska känna delaktighet samt utvecklas socialt och kommunikativt. Det kom även fram att det är bra att barnen vistas i små barngrupper, att en vuxen är med barnet och stöttar i både den fria leken samt under aktiviteter. Tecken som stöd eller teckenspråk och bildstöd hjälper barnen att få förståelse samt att det är bara en i taget som talar och att ljuskällorna är goda i miljön så läppavläsning kan ske.        Ytterligare ett resultat vi kommit fram till är att ljudmiljön på förskolan bör vara anpassad för barn med cochleaimplantat och det finns många både stora och små åtgärden som ger positiva effekter så som absorbentplattor i taket, ljuddämpande möbler, tassar under stolar, ljudanpassade golv och ljuddämpande leksaker samt förvaringslådor.