Bevisprovokation i ett europarättsligt perspektiv - tillåtlighet och rättsverkningar

Sammanfattning: I svensk rätt finns ingen reglering kring vilka handlingar som är tillåtna under en bevisprovokation. Begreppet ”provokation” har inte heller fått en fast juridisk innebörd. I praxis och i förarbeten anses bevisprovokation vara tillåtet som en brottsutredande metod men beroende på hur den de facto genomförs kan det medföra rättsverkningar så som att efterföljande bevisning får lägre värde eller att den dömde får strafflindring. Uppsatsens syfte är att undersöka vilka begränsningar som finns för användandet av bevisprovokation och vilka rättsverkningar som uppstår genom att en otillbörlig bevisprovokation vidtagits. I svensk rätt har främst polisens allmänna principer kring sin verksamhet lyfts fram som vägledande när provokativa åtgärder genomförs. I dessa föreskrivs proportionalitets- och behovsprincipen samt att en avvägning måste göras mellan intresset att lagföra brott och den enskildes intresse av rättsäkerhet. Svaret på frågan om otillåten anskaffad bevisning får upptas under rättegången har besvarats jakande med hänvisning till den fria bevisföringen. Bevisning som tillkommit genom en otillbörlig bevisprovokation har istället givits ett lägre bevisvärde alternativt har domstolen låtit detta inverka förmildrande på den tilltalades straff. I Europarättslig praxis har frågan istället besvarats med hänvisning till om rättegångsförfarandet i sin helhet varit rättvist för den tilltalade. Hur bevisningen i sig anskaffats är inte upp till Europadomstolen att avgöra lagligheten av. Däremot kan rättegången som helhet anses orättvis om den nationella domstolen tillåter bevisning som anskaffats i strid med rätten att inte vara verksam till egen nackdel (art. 6 EKMR) och denna bevisning utgör den avgörande bevisningen för den tilltalades skuld. Bevisning som anskaffats på ett sätt som strider med förbudet mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling (art. 3 EKMR) torde enligt europadomstolen inte överhuvudtaget kunna åberopas, något som NJA 2011 s. 638 också öppnar upp en dörr för.