Om Maria backar så ser alla! : En studie om hur pedagoger bemöter barnen i förskolans samling utifrån ett genusperspektiv

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Författare: Caroline Svärling; [2013]

Nyckelord: Förskola; Samling; Observation; Genus; Genussystem;

Sammanfattning: Föreliggande studie syftar till att undersöka hur pedagogernas verbala och kroppsliga agerande i förskolans samling bidrar till att skapa könskonstruktioner interaktionellt. Som teoretisk utgångspunkt används historikern Hirdmans genussystem, vilket bygger på resonemanget att samhällets struktur kring kön och genus organiseras utifrån en dikotomi mellan könen och en hierarki där mannen/det manliga är överordnat kvinna/det kvinnliga. Därtill används ett kompletterande synsätt där också en eventuell pluralism i könskonstruerandet inom könskategorierna ska kunna bli synlig. Den datainsamlingsmetod som har använts är observation med hjälp av videoinspelningar, och analysen har sedan genomförts utifrån etnografiska riktlinjer. Observationerna har genomförts på en 3-5-årsavdelning och omfattar tio observationstillfällen som tidsmässigt varierar mellan femton och femtio minuter. Empirin struktureras i kapitlet Resultat och analys utifrån de olika temana Bekräftelse, Tillsägelser, Herren på täppan och de andra, Förväntningar samt Språket. Resultaten visar bland annat på att både en dikotomi och en hierarki mellan könen är vanligt förekommande vid flertalet samlingssituationer, där pojkarna som grupp ofta dominerar. Emellertid förefaller också en viss pluralism i könskonstruerandet möjliggöras, dock verkar denna påverkas av pedagogernas föreställningar och förförståelse kring flickor och pojkar som två åtskilda grupper med olika egenskaper. Den observerade pojkdominansen vid samlingstillfällena förefaller också påverkas starkt av en specifik dominant pojke, en så kallad ”Herren på täppan” som fungerar som en slags representant för de andra pojkarna, och som delvis får ett annat bemötande från pedagogerna än de andra barnen i gruppen. Därtill visar också materialet att det inte bara är i det direkta bemötandet gentemot barnen som pojkarna utgör en norm och befinner sig högre upp i hierarkin. Även i pedagogernas grammatiska språkbruk, främst i brukandet av personliga och possessiva pronomen, framträder ett tydligt mönster där så gott som allt som inte explicit är en ”hon” istället blir en ”han” eller möjligtvis en ”den/det”.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)