En svensk författningsdomstol - För demokratisk trovärdighet

Sammanfattning: Arbetet behandlar den svenska parlamentarismens upprinnelse, utveckling, framsteg, kodifiering samt enligt min uppfattning begynnande deklination från sin ursprungliga idealmodell. En naturlig startpunkt anser jag därför vara 1809-års RF som föregicks av revolten och statskuppen mot Gustav den IV Adolf samt dess envälde. Representationsreformen år 1866 markerade ytterligare det förlegade svenska politiska ståndssamhället genom inrättandet av en tvåkammarriksdag. Sverige anses ha varit det parlamentariska systemet troget allt sedan den Edénska ministärens tillträde år 1917, trots att parlamentarismens kodifiering inte sker förrän i 1974-års RF. Regeringsformen från år 1974 utgör en viktig brytpunkt ur många aspekter. Dels föregås den av den politiskt viktiga partiella författningsreformen år 1969, som avvecklar tvåkammarsystemet och inför enkammarriksdagen samt ett proportionellt valsystem. Dels innebär 1974-års RF det definitiva slutet på monarkins tidigare maktinflytande och monarken får framledes endast ett representativt mandat. Parlamentarismens deklination anser jag vara särskilt påtaglig sedan Sveriges EUmedlemskap år 1995 samt den påföljande politiska internationaliseringen. Deklinationsprocessen innebär samtidigt att folksuveränitetsprincipen i samma utsträckning urholkas, då folkets abstrakta och representativa inflytande allt mer distanseras till ett överstatligt organ. Parallellt med och som en direkt följd av parlamentarismens deklination och internationalisering, pågår enligt min mening en frikoppling mellan riksdagen och regeringen å den ena sidan samt mellan regeringen och statsministerämbetet å den andra. Denna utveckling mot statsministerämbetets presidentialisering samt regeringens frikoppling från riksdagen, som står i korrelation med parlamentarismens deklination, har kraftigt underminerat innebörden av portalparagrafen i 1974-års RF 1:1. 2I relation till ovanstående politiska utveckling ställs Sveriges parlamentariska och utomparlamentariska kontrollmakt samt huruvida denna fullt ut är kapabel att kontrollera maktmissbruk och maktofullkomlighet bland folkets förtroendevalda representanter. Ett återinförande av maktdelning i den svenska politiken i form av en svensk författningsdomstol, kan vara en utmärkt lösning, om föregående alternativ inte är till fyllest.