Könskvotering – : En bidragande faktor till ökad jämställdhet i utvecklingsländer?

Sammanfattning: Trots att principen om icke-diskriminering finns inskriven i de flesta länders lagar så har jämställdhet mellan män och kvinnor inte förverkligats i praktiken. Med jämställdhet menas lika rättigheter mellan män och kvinnor, där inte kön ska spela en avgörande roll för fördelningen av makt, inflytande och villkor (FN-data 1). Hur pass ojämställt ett samhälle är skiljer sig dock mellan världens länder. Framförallt de länder med lägst välstånd anses hårdast drabbad av en ojämställd fördelning i makt och inflytande mellan kvinnor och män. De länder som är lägst rankade enligt Förenta Nationernas (FN:s) Human Development Index (HDI) som mäter välstånd utifrån hälsa, utbildning och inkomst, är nämligen också de länder som är lägst rankade enligt FN:s Gender-related Development Index (GDI) som mäter könsskillnaderna i dessa komponenter (FN-data 2). Över häften av dessa länder har dock infört könskvotering till nationella parlament eller till nomineringslistor till politiska partier. Könskvotering definieras nämligen av förespråkare och forskare som ett jämställdhetsinstrument för att snabbt rätta till den ojämna fördelningen av makt och inflytande som existerar mellan kvinnor och män. Könskvotering har visat sig kunna öka representationen av kvinnor i exempelvis nationella parlament (Dahlerup & Freidenvall, 2008: 35-37). Detta eftersom kvotering innebär att en viss procent av namnen på nomineringslistorna till enskilda partier ska vara kvinnor, alternativt att vissa platser till nationella parlament reserveras för kvinnor. Frågan är om könskvotering kan vara ett sätt att även hantera ojämställdheten i samhället inom hälsa, utbildning och inkomst. Med andra ord om könskvotering inte bara leder till en ökning av kvinnor i politiska organ, utan också kan antas bidra till ett mer jämställt samhälle, speciellt i lågt utvecklade länder. För även mellan dessa länder finns en spridning på värdet av GDI. Kan könskvotering vara en bidragande orsak till dessa skillnader? (UN Women 2008; Dahlerup & Freidenvall, 2008: 7-11; Quota Project 2). Införandet av könskvotering är ett ämne där både politiker och övrig befolkning är oense. Motståndare menar att det innebär en särbehandling där kön går före kompetens och därför anses vara ett uttryck för diskriminering, medan förespråkare hävdar att det kan fungera som ett hjälpmedel för att på ett snabbt sätt justera tidigare orättvisor mellan män och kvinnor. Trots meningsskiljaktigheter så har det alltså ändå blivit något som allt fler länder implementerar och idag använder sig över hundra länder i världen av någon form av könskvotering inom politiken (IPU 1; Quota Project 1). 6 1995 hölls FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing, då man istället för att fokusera på kvinnorna vände sig till männen och ställde frågan varför de har sådan hög representation. Man syftade på att det var hos institutionerna ansvaret låg och inte hos kvinnorna. För att stärka kvinnors ställning antogs Platform for Action, en handlingsplan som innehåller mål för jämställdhet, utveckling och fred. Ojämställdheten mellan kvinnor och män har länge varit ett erkänt problem men fortfarande saknar många bevis på en tydlig förändring. Till exempel fanns sammanlagt cirka tio procent kvinnor i nationella parlament vid denna tidpunkt. Femton år senare, 2010 har representationen av kvinnor endast ökat med nio procentenheter och troligen är det främst industriländers ökning som bidragit till detta. Könskvotering är därför en metod som införts för att snabba på denna jämställdhetsprocess (UN Women, 2008). Även om det konstaterats att könskvotering kan öka antalet kvinnor i nationella parlament och bidra till en mer numerisk jämställdhet så har inte lika stor uppmärksamhet riktats mot vad kvinnor genom sina platser i beslutsfattande organ faktiskt lyckas uppnå. Om de ges samma möjligheter som män att uttrycka sina åsikter och genomföra förändringar med mera (UN Women, 2008). Dahlerup och Freidenvall (2008) skriver till exempel i sin bok Kvotering om olika typer av könskvotering och vad det innebär men diskuterar inte vilken betydelse det kan ha för innehållet i politiken och samhället. Studier av detta slag med fokus på resultat av könskvotering utöver den ökade representationen är hittills begränsad. Mycket beror på att det är en relativ ny metod. Det finns alltså en forskningslucka som skulle behöva studeras mer. Denna studie vill därför bidra med en jämförande studie i ämnet och speciellt då kring utgången av könskvotering i lågt utvecklade länder (Dahlerup, 2006: 301).