Siri Derkert och skisserna till Sverigeväggen

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att undersöka Siri Derkerts Sverigeväggen 1967-69, främst genom att studera skisserna till verket. Derkert gjorde väldigt många skisser på familjemedlemmar, vänner och andra närstående och detta blev en kraftkälla som användes mot en pressande omvärld. Alla de skisser hon gjorde och sparade kunde hon senare plocka fram för att använda till olika verk och sammanhang. Till Sverigeväggen finns ett mycket omfattade skissmaterial som i viss mån bygger på återanvända skisser, bland annat på kursdeltagare från Fogelstad, där även Derkert var deltagare vid ett flertal tillfällen. Derkerts porträttskisser är väldigt abstraherade och det kan vara svårt att se vilka de föreställer. De numera väldigt ömtåliga skisser är gjorda på papper, plastfilm, tidningspapper och smörpapper. Men hjälp av en nål är vissa av skisserna på plastfilm hopsatta med andra skisser på papper, vilket var ett sätt för Derkert att testa hur de skulle fungera tillsammans utan att behöva rita om dem. Om pappret hon skissade på inte skulle räcka till, satte hon helt enkelt ett större papper under och fortsatte att skissa ut på det nya pappret. Derkert fotograferade vissa helhetsskisser av Sverigeväggen. På fotografiet kunde hon sedan retuschera de delar hon inte var nöjd med och eventuellt lägga till nya delar, samtidigt som hon hade kvar skissen intakt. När man studerar skisserna får man på ett tidigt stadium intryck av att Derkert varit relativt klar över hur hon ville verket skulle se ut, och vilket budskap hon ville förmedla genom det. Verket har inte genomgått någon omfattande förändringsprocess, utan man kan se stora likheter med de tidiga skisserna. Man kan se en återanvändning av motiv i verket, då man bland annat i hennes verk Östermalmtorgs tunnelbanestation 1961-65 kan se former, figurer, ord och notskrifter som återfinns i Sverigeväggen, vilket kan tyda på återanvändning av skisser. När man studerar verket upptäcker man ganska snart att det rör sig om ett politiskt budskap, vilket hon får fram genom bland annat de kända personer hon gestaltar, texterna och det tydliga fredsmärket. Texterna har en stor betydelse för Sverigeväggen då de förstärker och tydliggör verkets budskap och uttryck. Derkert var intresserad av att gestalta verkligheten omkring sig, till exempel vänner, familj och naturen. Men hon brann även för stora samhällsfrågor, som kvinnosaken, freden och miljöfrågor. Dessa frågor återspeglas på ett livfullt sätt i hennes konst. Derkert sökte inte avbilda det vackra. Det sägs till och med att hon var rädd för det vackra och hade mycket bestämda åsikter om hur hon ville skildra personer, vilket framgår av skisser till porträtten som förekommer i Sverigeväggen. Hon har inte försökt att göra dem vackra, utan så som hon såg deras personlighet. Detta tycks samtidigt ha varit en spegling av hennes eget inre.