Hälsopromotion i primärvården

Sammanfattning: Bakgrund: Hälsopromotion/hälsofrämjande arbete innebär att man arbetar med hälsa ur ett holistiskt synsätt där strävan är balans i hälsans alla delar. Hälsopromotion har sedan World Health Organization’s (WHO) lansering av Ottawadokumentet utvecklats till en inriktning som tydligt skiljer sig från sjukdomsbehandlande och sjukdomsförebyggande arbete. Livsstilsrelaterad ohälsa i Sverige kostar samhället upp till 55 miljarder kr per år. Åtgärder i människors livsstil kan ge vinster för individ, organisation och samhället med bl.a. minskad belastning i sjukvården, vilket rimligtvis kan minska kostnader för sjukvården och samhället i helhet. Primärvården kan som första vårdinstans betraktas ha goda förutsättningar till att på ett tidigt stadium nå patienter oavsett socioekonomisk status & då främja en jämlik hälsoutveckling i befolkningen. Syfte: Att undersöka hälsopromotivt arbete inom primärvården i en medelstor stad i Norrbotten. Vad är arbetsledares perspektiv på hälsopromotivt arbete inom primärvården? Hur arbetar medarbetare hälsopromotivt inom primärvården? Vilket stöd behövs för att utveckla det hälsopromotiva arbetet i primärvården? Metod: Kvantitativ deskriptiv studie. Resultat: Arbetsledare har en medvetenhet kring det hälsofrämjande uppdraget och en vilja att implementera och utveckla det arbetet, det finns en ambition att arbeta befolkningsinriktat för en jämlik hälsa för alla och en tro på att primärvårdens roll kommer att vara viktigare i framtiden för främjandet av hälsan hos individer och grupper i befolkningen. Samtidigt uttrycks ett tydligt behov av resurser, kompetens och samverkan inom området då primärvårdens totala uppdrag inklusive främjandet av hälsan uppfattas som för brett och därmed svårgreppbart. Medarbetarna arbetar med samtliga delar av hälsa varav fysisk, psykisk och social hälsa uppger majoriteten sig arbeta med. Motivation via samtal samt utredning via samtal anges som primära arbetsmetoder inom samtliga områden av hälsa. Även receptordination och remittering till specialist anges som vanliga arbetssätt. Medarbetarna uttrycker ett tydligt behov av tid, resurser, kompetens och samverkan för ett ökat hälsopromotivt arbete, i likhet med arbetsledarnas uttryckta behov. Vår slutsats är att genom samverkan där både promotivt och preventivt arbete praktiseras, kan både tid och övriga resurser hos primärvårdens nuvarande vårdpersonal besparas.