Omprövning av häktning. En studie av en tingsrätts tillämpning av regeln i RB 24:18 3 st. och om rättssäkerheten vid omhäktningsförhandlingar genom ljud- och bildöverföring.

Sammanfattning: Från det att en misstänkt person häktas och fram till dess att åtal väcks ska rätten, enligt RB 24:18 3 stycket, hålla omhäktningsförhandling var fjortonde dag. Undantag från detta kan göras om en förhandling anses uppenbart obehövlig. Från advokathåll har det riktats kritik mot att omhäktningsförhandlingar inte hålls i den utsträckning som stadgas i lag. I uppsatsen studeras därför ett antal mål från Göteborgs tingsrätt i syfte att undersöka hur ofta rätten väljer att göra undantag från att hålla omhäktningsförhandling och vad rätten grundar sin bedömning på. Undersökningen visar att rätten inte alltid håller förhandling var fjortonde dag utan undantaget tillämpas i mycket hög utsträckning. Majoriteten av de mål som undersökts visar att den misstänkte varit häktad längre än två veckor utan omhäktningsförhandling och i flera av fallen hålls förhandling med fyra veckors mellanrum. Enligt uppsatsens författare beror detta framförallt på att rätten i flera fall gör en för extensiv tolkning av de förarbeten som ligger till grund för bestämmelsen i RB 24:18 3 stycket. För att komma till rätta med problemet anser författaren att tydligare lagstiftning krävs som mer konkret redogör för när en förhandling är uppenbart obehövlig. Vid sidan av diskussionen angående rättens rutinmässiga tillämpning av undantagsregeln, har även sättet att genomföra omhäktningsförhandlingar varit föremål för diskussion. Det har riktats kritik mot omhäktningsförhandlingar som hålls genom ljud- och bildöverföring. Kritiker menar att en sådan förhandling har en negativ inverkan på rättssäkerheten och att ett sådant inställande i synnerhet står i strid med Europakonventionens artiklar om rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar. I uppsatsen utreds därför om det finns någon risk för att omhäktningsförhandlingar som sker genom ljud- och bildöverföring går ut över rättssäkerheten. Av utredningen framgår att tekniken möjliggör snabbare avgörande. Bestämmelsen i RB 5:10 som möjliggör ett inställande genom ljud- och bildöverföring är däremot generellt utformad och anger inte vilka förhandlingar som kan hållas på detta sätt. Lagens utformning är således mindre tillfredsställande ur legalitetssynpunkt vilket i sin tur leder till minskad förutsebarhet. Den misstänkte tenderar också att hamna i ett sämre länge än om han inställer sig personligen i rättssalen. Det är på grund av att rätten till försvar kan försvagas i de fall då den misstänkte är närvarande via videolänk från häktet medan försvararen inställer sig i rättssalen. Den misstänktes trovärdighet och tillförlitligheten till dess utsaga kan även komma att tolkas till den misstänktes nackdel. Slutsatsen är att det finns de omständigheter som tyder på att rättssäkerheten bibehålls, men det finns också de faktorer som pekar på motsatsen. Rättssäkerheten riskerar således att påverkas negativt då en omhäktningsförhandling hålls genom ljud- och bildöverföring.