Vem ser barnen? En rättsvetenskaplig uppsats om barn till intellektuellt funktionshindrade föräldrar.
Sammanfattning: Föreliggande uppsats är ett examensarbete i juris kandidatprogrammet. Uppsatsen är skriven inom områdena familjerätt och socialrätt. Syftet med uppsatsen är att synliggöra och studera den eller de konflikter som kan uppkomma mellan barnens och föräldrarnas rättigheter, gällande barn som har intellektuellt funktionshindrade föräldrar. En föräldraroll är aldrig enkel och ett föräldraskap aldrig homogent. Alla föräldrar ställs inför svårigheter. Oavsett detta har alltid ett barn grundläggande rättigheter. Enligt FN:s Barnkonvention har alla barn och ungdomar samma rättigheter. Bl.a. rätt till en trygg uppväxt, rätt till två föräldrar, rätten till sina åsikter, rätt att bli lyssnad på och respekterad. Barnets rätt ska dessutom alltid sättas i främsta rummet. Barnkonventionen är inkorporerad i den svenska gällande rätten, detta innebär att de lagar som rör barn ska sätta barnens bästa i främsta rummet. Föräldrar har även rättigheter även om de aldrig har en självklar rätt till sina barn. Utifrån den knapphända forskning som finns vet man att det i Sverige föds ungefär 160 barn årligen av utvecklingsstörda mödrar. Detta innebär att det finns ungefär 3000 barn mellan 0-18 år som lever med en intellektuellt funktionshindrad förälder. Utvecklingsstörningen kan bero på olika saker, oftast uppstår den redan under fosterstadiet eller under barnets första levnadsår. Man vet också att det finns en genetisk risk att föra det intellektuella handikappet vidare. Personer med ett intellektuellt funktionshinder har ofta avvikelser från vad som anses typiskt i människors sätt att tänka, lösa abstrakta problem och andra typiska vardagsproblem. Skador på det centrala nervsystemet kan försvåra eller hindra lagringen av information. För den intellektuellt funktionshindrade återges grunden för kunskapen ofta i konkreta upplevelser, vidare kan det vara svårt att bygga upp en inre föreställning om vem hon är och att reflektera över hur hon och andra fungerar. Detta kan medföra att det är omöjligt att sätta sig in i någon annan persons situation. För en person med ett intellektuellt funktionshinder tar det även längre tid att lära sig något, men den stora svårigheten kan ligga i att kunna praktisera lärandet, sätta in det i rätt sammanhang och hitta alternativa lösningar. Alla barn har grundläggande behov som måste tillfredställas. De största behovet är kroppsliga behov, därefter kommer trygghet, gemenskap, tillgivenhet, uppskattning och självförverkligande. Till de grundläggande behoven räknas mat och dryck i lagom mängd, sömn, omvårdnad, anpassade kläder, god hygien, vård vid sjukdom samt fysisk beröring. Om ett barn inte får sina grundläggande behov tillfredställda tar de djup skada, som kan vara svårt att gottgöra längre fram i livet. Det är även viktigt att barnet kan knyta an till sina omsorgspersoner, vanligen föräldrarna. En otrygg anknytning kan leda till stora svårigheter för resten av livet. Många forskare pekar på att barn till intellektuellt funktionshindrade föräldrar ska ses som en riskgrupp. Barn till intellektuellt funktionshindrade föräldrar riskerar i större utsträckning än andra barn att få för lite stimulans, råka ut för olyckor och skador i hemmet, försummas och utsättas för våld. Barn med utvecklingsstörda föräldrar är även i större mån försenade i sin utveckling och har fler beteendestörningar än andra barn. Detta kan bero på brist i stimulans och stora skillnader mellan barnens och föräldrarnas intellektuella kapacitet. Föräldraförmågan påverkas av en rad olika faktorer exempelvis ekonomiska förhållanden, boende- och arbetssituationen samt det sociala nätverket och hur det fungerar. Den fysiska och psykiska hälsan är även av betydelse. Ju fler problem vad gäller dessa faktorer, desto större påfrestningar i föräldraskapet. Intellektuellt funktionshindrade som grupp har i regel ett tunt socialt nätverk, är utestängda från arbetsmarknaden, har dålig ekonomi och svagt inflytande. Detta är riskfaktorer som bör vägas in när man bedömer föräldrars kapacitet. Det är barnets föräldrar eller vårdnadshavare som har huvudansvaret om sina barn. Detta stadgas i FB kapitel 6. Även internationella rättighetsinstitut stadgar barnens och föräldrars rättigheter, men även myndigheters skyldigheter. Det är först när barnet far illa, eller riskerar att fara illa som samhället kan gå in och ta över hela eller delar av ansvaret. Samhällets ansvar blir därmed subsidiärt i förhållande till föräldrarnas ansvar. Om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas och det inte finns samtycke från föräldrarna kan barnet tvångsomhändertagas i enighet med 2 § LVU. Paragrafen reglerar de s.k. miljöfallen där problemsituationerna som uppställs är misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorg och/eller något annat förhållande i hemmet. Under 2008 omhändertogs det ungefär 200 barn och unga i enighet med 2 § LVU. Hur många av dessa som hade utvecklingsstörda föräldrar vet man inte, men det är relativt få. Uppsatsen är skriven ur ett utvidgat rättsdogmatiskt perspektiv, då den juridiska litteratur som finns på området är bristfällig. Uppsatsen har även en empirisk undersökning från Hallands Länsrätt där domar med barn till intellektuellt funktionshindrade föräldrar varit aktuella. Teorin och analysen till denna undersökning är teorin om de normativa grundmönstren.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)