Självvald inläggning som krisintervention för personer med emotionell instabilitet och självskadebeteende : En kvalitativ intervjustudie om patienters erfarenheter

Sammanfattning: Självvald inläggning är en vårdform som möjliggör för patienter inom psykiatrin att själv bestämma när en sjukhusinläggning är nödvändig. För patienter med emotionelltinstabiltpersonlighetsssyndrom(EIPS) och självskadebeteendehar denna vårdform kommit att ses som en lämplig intervention, eftersom studier visar att längre psykiatriska inläggningar är kontraproduktiva och således har en potentiell skadlig effektpå dessa patienter. Utöver dettaanses vårdformen passande utifrån de kliniska riktlinjer som lyfter främjandet av autonomi som särskilt viktig i behandlingen av patienter med EIPS. Några särskilda riktlinjer för hur autonomin i praktiken kan främjas ges dock inte, vilket innebär att det varit fritt för vårdgivare att omsätta dessa rekommendationer i den praktiska vården. Motbakgrund avdenna osäkerhetär det viktigt att utvärderaeffekterna av SI som vårdform.I dennauppsatsundersöktes patienternas syn och erfarenhet av vårdformen, med fokus på hur den ökade egenmakten upplevts i relation till de olika delkomponenterna i SI. Till hjälp i analysen av materialet användes de teoretiska begreppen autonomi, empowerment och paternalism. Analysen visar att patienterna upplevde vissa delar som egenmaktstärkande(empowering)och andra delar som svåra och ångestskapande. Vidare visar analysen att SI innebär ett lärande i att ta egenansvar. Etttydliggörande avmotiven bakomdelkomponenterna ökar patientens autonomi,samt kan hjälpa patienten att stå ut med svåra och ångestskapandekänslori läroprocessen mot att hantera egenansvaroch såledespå siktbli mer autonom.Analysen visar även attsjuksköterskan kan ha en viktig roll i att stödja patienten i denna process tillatt uppleva egenmaktoch utöva sin autonomi. Uppsatsens slutsatserangående de olika delkomponenternaär atttillgång till två stödsamtal per dag, egenhantering av medicin, tredagars-bestämmelsenkanbidra till attstärka patientens autonomiom motivenbakom dem tydliggörs för patienten.Möjligheten att själv bestämma tidpunkt för inläggning är särskilt gynnsamt för patienterna, eftersom de upplever en större trygghet i att få tillgång till vård i akuta situationer.En del patienter kan dock behöva stöd i att få veta att beslutet att lägga in sig själv var berättigat.Vid kontraktsskrivningen bör patienten bli ännu mer noggrant informerad om vårdformen med dess motiv och de eventuella utmaningar patienten kan uppleva i relation till de olika delkomponenterna. Vidare kan regeln om förtida utskrivning, i fall där en patient bryter mot avdelningens regler, leda till ettännu merakut försämrat psykiskt mående, eftersom patienten riskerar att uppleva utskrivningen som ett svek från vårdens sidaoch ett personligt misslyckande. I värsta fall kan detta få förödande konsekvenser såsom självmord. Regeln bör därför tas bort. SI-kontraktet bör inte ha formen för ett kontrakt, eftersom det implicerar att vården är villkorad, vilket kanha en negativ inverkan på patientens tillit till vården. Enkelrummet uppskattades i hög grad och bör utvärderas ytterligare, samtförslagsvis erbjudas som alternativ till delat ruminom ramen för den vanliga akutpsykiatriska slutenvården. Detta eftersom detkan vara gynnsamtför andra patientgrupper också.