Konsekvenser av tidsbegränsade uppehållstillstånd och begränsad rätt till familjeåterförening för asylsökande och asylprocessen

Sammanfattning: Under 2015 sökte rekordmånga asyl i Sverige. För att minska antalet asylsökande till Sverige valde regeringen att införa den tillfälliga utlänningslagen. Majoriteten av remissinstanserna var kritiska till lagförslaget, men regeringen valde ändå att införa den tillfälliga lagen med motiveringen att det var nödvändigt att skapa andrum i svenskt asylmottagande. Den tillfälliga utlänningslagen innehåller tre stora förändringar jämfört med utlänningslagen. Den första förändringen är att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta uppehållstillstånd. Den andra förändringen är att endast flyktingar ska ha rätt till familjeåterförening. Den tredje förändringen är att permanent uppehållstillstånd endast får beviljas efter att det tidsbegränsade uppehållstillståndet har löpt ut om personen kan försörja sig. I denna uppsats utreds om den tillfälliga utlänningslagen är förenlig med folkrätten och EU-rätten. Dessutom förs en diskussion kring hur den tillfälliga utlänningslagen kommer att påverka asylsökandes hälsa och nyanländas etablering i Sverige. Även en diskussion kring möjliga samhälleliga konsekvenser av införandet av den tillfälliga utlänningslagen förs i uppsatsen. De slutsatser som redogörs för i uppsatsen är följande: att tidsbegränsade uppehållstillstånd är förenligt med folkrätten och EU-rätten; att alternativt skyddsbehövande omfattas av artikel 8 i EKMR och bör således också ha rätt till familjeåterförening; att asylsökandes hälsa och nyanländas etablering i Sverige kommer att påverkas negativt av bestämmelserna i den tillfälliga utlänningslagen. Dessutom dras slutsatsen att svenska staten kommer att få en ökad kostnad då myndigheternas arbetsbelastning kommer att öka i och med införandet av den tillfälliga utlänningslagen.