Ekologisk klassificering av kustvattenförekomster : en analys med fokus på dålig ekologisk status

Sammanfattning: I enlighet med ramdirektivet för vatten som är ett EU-direktiv måste alla dess medlemsstater måste följa de krav som anges i direktivet. Ett av grundkraven i vattendirektivet är att medlemsstaterna skall inventera och klassificera sina vattenförekomster, däribland kustvattenförekomster. Man använder sig utav ekologisk status för att klassificera naturliga vattenförekomster, där kustvattenförekomster ingår. De fem olika statusklasserna är: hög, god, måttlig, otillfredsställande samt dålig ekologisk status. Det är totalt 14 av 653 kustvattenförekomster som fått klassificeringen dålig status, av dessa är samtliga havsvikar. Dessa havsvikar är följande: Bogevik, Bollstafjärden, Edeboviken, Edsviken, Hertsöfjärden, Merumsfjärden, Inre fjärden, Inre slätbaken, Mulöviken, Norrfjärden, Skelleftehamnsfjärden, Sörleviken, Trännöfjärden och Östhammarsfjärden. Uppsatsens syfte är att undersöka och se om det fanns några gemensamma parametrar mellan de 14 havsvikarna utifrån geografiska aspekter, biologiska kvalitetsfaktorer, påverkansfaktorer, miljöproblem och miljögifter. Det ingick även att undersöka hur prognosen såg ut för de 14 havsvikarna avseende om hög eller god ekologisk status förväntas kunna uppnås. Metoden för att uppfylla syftet bestod av dels litteraturstudie, men även att analysera data från Vatteninformationssystem Sverige (VISS) där all data avseende Sveriges vattenförekomster rapporteras in och även är tillgänglig för allmänheten. Man fann att samtliga havsvikar utom en har problem med övergödning, samt att samtliga havsvikar har någon form av problematik med miljögifter dock så är problematiksgraden väldigt varierande mellan havsvikarna.