Kodmått som indikation på brister i underhållbarhet

Sammanfattning: Det här examensarbetet undersöker sambandet mellan kodmåtten cyklomatisk komplexitet, antalet metoder i en klass och djup i arvshierarkin och de faktiska anledningarna till att en kodbas blev grundligt refaktorerad. Man har länge försökt använda kodmått som indikationer på hur mycket ansträngning som krävs för att förändra en kodbas när nya krav framkommer. I fallstudien tittar vi på en kodbas som refaktorerats på grund av den dåliga underhållbarheten för att utreda till vilken grad kodmåtten antyder de problem som låg till grund för refaktoreringen. Målet är att ta reda på om man kan använda kodmått som indikator på vad som bör refaktoreras när man som konsult kliver in i ett projekt med kvalitetsproblem. Metoden som används för att identifiera problemen i kodbasen är kvalitativa intervjuer, och mätvärdena hämtas ur verktyget NDepend. För att öka reproducerbarheten och validiteten i analysen kretsar intervjuerna kring definitionen av underhållbarhet ur ISO/IEC 25010. Slutsatsen är att de mått som ger väldigt höga värden på vissa klasser eller metoder ofta indikerar objekt som är involverade i större problem i kodbasen. I den här fallstudien indikerade dock måtten sällan objekt av ”rätt anledning”, alltså av den anledning som anges i litteraturen. Därför bör man inte använda kodmåttens värde som direkt indikation på objekt som ska refaktoreras, utan snarare välja att titta närmare på de objekt som indikerats och göra en professionell bedömning. Resultaten går inte helt i linje med tidigare forskning, där vanliga samband mellan kodmått och underhållbarhetsproblem sammanställts. Detta antas bero på överanvändning av lös koppling i koden som studerats.