Mätfel vid fuktmätning i emissionsskadad betong

Sammanfattning: När människors hälsobesvär misstänks vara byggnadsrelaterat är det viktigt att klarlägga källan till problemet. Fukt kan vid högre nivåer ge upphov till mikrobiella eller kemiska reaktioner som orsakar emissioner från byggnadsmaterial som kan ha negativa hälsoeffekter. För att utreda om byggnaden är problemkällan görs skadeutredningar. I utredningarna är det viktigt att identifiera vilka emissioner som förekommer i inomhusmiljön för att kunna åtgärda den eventuella skadan. Med hjälp av fuktprofiler som skapas genom fuktmätningar kan det utredas om varifrån fukten kommer. En vanlig orsak i Norden till förhöjda koncentrationer av emissioner i inomhusmiljön är fuktskadade betongkonstruktioner med en pålimmad plastmatta. I en sådan konstruktion utgör plastmattan ett tätt skikt som inte låter fukten i betongen avdunsta. Betong, som är alkalisk, kan i kombination med höga fuktnivåer utlösa en kemisk process, så kallad alkalisk hydrolys, som bryter ned mjukgörare i golvlim och PVC-mattor. Detta leder till att nedbrytningsprodukterna 2-etyl-1-hexanol och n-butanol dels emitteras till inomhusluften och dels migrerar ned i betongen där de fixeras. Det är i det skedet betongen blir emissionsskadad på grund av att de kemiska ämnena som fixerats i betongen kan lagras där under en lång tid och kan om förhållandena förändras, exempelvis vid renovering, avge dessa ämnen till inomhusluften. Eftersom 2-etyl-1-hexanol och n-butanol utgör majoriteten av nedbrytningsprodukterna, används de därför som indikatorämnen vid skadeutredningar. Om indikatorämnena upptäcks i inomhusluften är det troligt att en skada i golvkonstruktionen har inträffat och detta kontrolleras då med fuktmätningar. Problemet med fuktmätningar i emissionsskadad betong är dock att det befaras av fuktskadeutredare att dessa indikatorämnen påverkar fuktmätningarna genom att man mäter till en lägre relativ fuktighet (RF) än vad det faktiskt är. Examensarbetet är utformat som ett experimentellt arbete med fuktmätningar som utförts i Polygon AK:s laboratorium. I laborationerna testades huruvida indikatorämnena, 2-etyl-1-hexanol samt n-butanol, påverkar fuktmätningar. Detta gjordes genom att prover med ren betong först RF-bestämdes för att sedan droppa i ovanstående ämnen i proverna och därefter följdes utvecklingen i RF. Vidare kontrollerades eventuell drift i mätinstrumenten genom egenkontroller både före och efter varje uppföljning. Mätresultaten från gjorda försök visade att den effekt som befarats av skadeutredare ej märkts av, det vill säga att indikatorämnena skulle ha en påverkan genom att fuktnivån mäts till något lägre jämfört med den verkliga fuktnivån. Effekten påvisades varken genom lägre uppmätta fuktnivåer eller genom mätinstrumentens drift.