Självbedömning av muntliga färdigheter i engelska årskurs F-2

Sammanfattning: De muntliga färdigheterna i världsspråket engelska ses i dagens samhälle som något betydelsefullt att lära sig. I skolan är engelska ett obligatoriskt ämne och genom att synliggöra elevens lärande ges eleverna en möjlighet att se vad de kan och vad de behöver öva vidare på. Ett sätt att få elever mer involverade i sitt eget lärande är att arbeta med självbedömning, där eleverna bedömer sin egen insats och kunskap i ett arbete, undervisning eller ämne. Denna studie undersöker resultaten av en jämförelse mellan elevers och lärares bedömning av elevers kunskap i ämnet engelska. Studien tar också upp vilka uppfattningar yngre elever har om att arbeta med självbedömning i klassrummet. Material till studien har samlats in genom att använda den europeiska språkportfolions checklistor på nivå A1 inom de muntliga färdigheterna ”tala” och ”prata med andra”. Dessa checklistor har fyllts i av tjugo elever i årskurs F-2 och deras engelsklärare. För att ta reda på elevers tankar kring arbetsmaterialet har gruppintervjuer gjorts. Studiens resultat visar att bedömningar där störst skillnader kan ses är i de påståenden där läraren och eleven har tolkat innebörden olika, exempelvis ”jag kan förstå berättelser från andra”. I de påståenden där innehållet stämmer överens med vad kursplanen för engelska i årskurs 1–3 innehåller, har överensstämmelsen mellan lärarens och elevens bedömning varit störst, exempelvis ”jag kan några färger”. Resultatet visar också att elever anser att självbedömning är bra att arbeta med, då deras lärande synliggörs. Studien pekar mot att undervisning i skolan kan innefatta självbedömning så elevernas eget lärande blir mer synliggjort.