Social interaktion i den minimala gruppsituationen leder inte till mer särbehandling

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Psykologiska institutionen

Sammanfattning: Individer har en systematisk tendens att favorisera medlemmar i ens egen grupp och diskriminera de som tillhör en annan grupp, trots minimala grunder för gruppindelning. Denna studie syftar till att undersöka om social interaktion mellan individer i grupper påverkar denna särbehandlingstendens. I sådana fall, kan detta komma att yttra sig genom bland annat skillnader i kunskapsutbyte och spridning av information mellan de anställda på en arbetsplats. Grupper delades in slumpmässigt och särbehandlingen mättes via poängfördelning. Datainsamlingen skedde via både experiment (n = 41) och enkät (n = 135) samt med tre olika nivåer av social interaktion. Undersökningsdeltagarna fördelade mer poäng till sin egen grupp, än till den andra gruppen. Däremot påverkade varken grad av social interaktion eller typ av metod poängfördelningen. Vid samtliga tillfällen var det mellan en tredjedel till strax över hälften av undersökningsdeltagarna som särbehandlade. Slutsatsen är att även vid en slumpmässig gruppindelning så kommer en särbehandlingstendens att ske.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)