Hur skiljer sig effekt och säkerhet mellan natalizumab och alemtuzumab vid multipel skleros (MS)?

Sammanfattning: Multipel skleros (MS) är en kronisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet, CNS. Sjukdomen karakteriseras av återkommande och periodvisa inflammationer som orsakar demyelinisering och påföljande skada på underliggande axon som finns i hjärna, synnerv och ryggmärg. Vid demyelinisering så försämras ledningen av elektriska impulser vilket leder till störande effekt på fysisk, mental, sensorisk och känslomässig aktivitet i kroppen. I Sverige är incidensen ca 5 fall per 100 000 invånare per år och prevalensen ca 190 fall per 100 000 invånare. Det finns därmed ca 17 500 personer som är drabbade av MS i Sverige. Kvinnor drabbas dubbelt så ofta som män av MS och de flesta som insjuknar gör det i åldrarna 20–45 år. Det finns ingen behandling som botar sjukdomen och symptomen som uppstår vid MS behandlas symptomatiskt. Patienter med MS får också immunomodulerande behandling som interferon beta, fingolimod, glatirameracetat, dimetylfumarat, teriflunomid, natalizumab och alemtuzumab för att få kontroll över den inflammatoriska aktiviteten och därmed minska risken för bestående funktionsnedsättning. Akuta skov av MS behandlas med metylprednisolon och där det ej gett effekt kan plasmaferes övervägas. Syftet med det här arbetet var att jämföra behandlingarna natalizumab och alemtuzumab vid skovvis förlöpande MS. Arbetet är ett litteraturarbete där sökningar gjordes i sökbasen PubMed med sökorden ”Alemtuzumab multiple sclerosis”, ”Natalizumab multiple sclerosis” och ”Natalizumab Alemtuzumab multiple sclerosis”. Det fanns inga kliniska studier där natalizumab och alemtuzumab jämfördes. Sex studier valdes ut, tre där alemtuzumab utvärderas och tre där natalizumab utvärderas. Resultatet visade att natalizumab var något mer effektivt avseende minskning i poäng på expanded disability status scale (EDSS) och resultat på magnetisk resonanstomografi (MRI). Alemtuzumab var däremot mer effektivt avseende sjukdomsprogression. Skovfrekvens och skovfria patienter var svårt att jämföra då definitionen på skov skiljde sig mellan studierna. Biverkningsmässigt var natalizumab mer fördelaktigt då det visade färre andel patienter med allvarliga biverkningar och inte samma typ av allvarliga biverkningar. En klinisk studie där de båda läkemedlen jämförs med varandra med samma effektmått och definition på effektmått skulle vara önskvärt.