I förlagens klor? : En studie av förhållandet mellan bibliotek och förlag

Sammanfattning: Det finns drygt 300 professionella förlag i Sverige med regelbunden utgivning. I Litteraturutredningen 2012 slås fast att både koncentrationen och integrationen har ökat på den svenska bokmarknaden under de senaste åren och den största aktören på bokmarknaden är Bonnierförlagen. Jättens monopolliknande ställning på bokmarknaden ger emellanåt upphov till en samhällsdebatt. Bonnierkritiker menar att Bonnierförlagens utgivning är begränsad till säkra storsäljare, vilket är ett hot mot mångfald och det fria ordet. Dessutom har Bonnier större möjlighet till marknadsföring jämfört med mindre förlag vilket i förlängningen gör att Bonnierböcker efterfrågas i större utsträckning.Ett intressant spörsmål är varför folkbiblioteken inte är involverade i denna debatt. Trots allt påverkas även folkbiblioteken av den rådande situationen på bokmarknaden. Folkbiblioteken har blivit mer liberala i sin inköpspolitik och låntagarnas önskemål resulterar ofta i inköp. Folk efterfrågar böcker som de exponeras för på ett eller annat sätt och Bonnierförlagen och ytterligare några storförlag bedriver aktiv marknadsföring av sina böcker. Läsavanor formas av storförlagen och frågan är om folkbibliotekens bestånd inte riskerar att förvandlas till bokhandlar där bara det senaste och mest populära finns.Huvudsyftet med denna rapport är att undersöka relationen mellan folkbibliotek och förlag ur ett folkbiblioteksperspektiv. Studien ämnar även kartlägga huruvida folkbiblioteken anser sig ha ansvar för att främja böcker utgivna av mindre förlag. För att förstå problematiken bakom frågan behandlar rapporten bland annat samhällsdebatten om bokmarknaden och folkbibliotekens liberalisering.Rapportens empiridel är kvalitativ och innefattar en e-postenkätundersökning med sju öppna frågor. E-enkäten skickades ut till 280 bibliotek – ett huvudbibliotek i varje kommun – varpå enkätsvaren sammanställdes och analyserades. Enkäten besvarades av 102 folkbibliotek och svarsfrekvensen uppgick till 36 procent.En av rapportens viktigaste slutsatser är att små folkbibliotek inte anser sig ha något ansvar för att främja smalare titlar på grund av en redan ansträngd ekonomi, medan de större folkbiblioteken i större utsträckning tycker att det är viktigt att även smalare litteratur lyfts fram som ett sätt att motverka likriktning. Dessutom måste folkbiblioteken kunna visa på alternativ till den mainstreamlitteratur som marknadsförs av storförlagen, menar de lite större folkbiblioteken.