Vad görs i förskolan för att utveckla barns kommunikativa förmåga?

Sammanfattning: Detta är en studie om förskolepersonals förhållningssätt till barn med nedsatt kommunikativ förmåga. Förskolans vardagsarbete observeras av personalen som kartlägger alla barn samt även enskilda barn. Detta för att genomföra bedömningar på verksamhets-, grupp- och individnivå som underlag för att planera, följa upp och utvärdera det systematiska kvalitetsarbetet. Urvalet av arbetslag som deltog i studien gjordes av förskolechefer och av mig, som specialpedagog. Vi visste att arbetslag hade utmaningar i sitt arbete med barn med nedsatt kommunikationsförmåga. Syftet med studien är att undersöka hur stödet ser ut i förskolan för barn med nedsatt kommunikativ förmåga. Genom metodologisk triangulering har en dokumentinsamling genomförts som analyserats som första aktion. Denna analys har kompletterats med fokusgruppsintervjuer, som en andra aktion, för att svara upp mot syftet och besvara frågeställningarna i studien. I studien framkom att personalens kompetens och erfarenhet avgör hur de utvecklar arbetet efter de förutsättningar som finns i verksamheten för barn som behöver öka kunnandet i kommunikation. De tre studerade avdelningarna hade likadana och olika förutsättningar. En avdelning hade färre barn, 18 barn tre till fem år, medan de två andra avdelningarna hade 25 barn i samma ålder där en avdelning hade extra resurs i form av personal och den andra avdelningen ett nära samarbete med en annan avdelning. Metoden har varit inspirerad av aktionsforskning med två aktioner genom dokumentanalys och fokusgruppsintervjuer som verktyg. Det kan vara svårt att utläsa av resultatet hur inkluderade barnen varit i verksamheten med anpassningar som ibland handlat om att barnen erbjudits ett annat rum under vissa aktiviteter. Genom samtal med barnen och överenskommelser framträder en pedagogisk flexibilitet hos personalen som gynnar dessa barns utveckling och lärande för en ökad kommunikationsförmåga. Det är inte personalens goda arbetsmetoder som leder till ett förändrat kunnande hos barnen utan kunskap hos vuxna för ett förändrat förhållningssätt. Saknas förståelsen för en metod, engagemang att genomföra samt ingen som håller i och håller ut blir det inga mätbara resultat gällande barnens förändrande kommunikationsförmåga.