3:12-reglerna med fokus på kapitalandelskravet - Mitt i prick eller en misslyckad nödlösning?

Sammanfattning: Genom skattereformen 1990 infördes det duala skattesystemet i Sverige. Detta innebär att inkomster beskattas progressivt eller proportionellt beroende på var inkomster härrör från. Tjänsteinkomster, såsom lön, beskattas progressivt med en marginalskatt upp till 57 %. Kapitalinkomster, såsom utdelning och kapitalvinster, beskattas proportionellt med en skattesats på 30 %. Utdelningar beskattas även med en bolagsskatt på 22 %. Detta kan i sig verka relativt oproblematiskt. Svårare blir det dock när man inte med säkerhet kan säga vad som är lön respektive utdelning. Detta är en problematik som vi stöter på när det gäller fåmansföretag. På grund av den partskonstellation (se sidan sex för närmare förklaring) som råder i dessa företag har man ansett att det krävs särskilda regler för att motverka inkomstomvandling. Inkomstomvandling innebär att lön omvandlas och tas ut som utdelning. Detta har resulterat i de så kallade 3:12-reglerna. 3:12-reglerna har fått sitt namn efter tidigare lagstiftning. I ett försök att nå en tillfredsställande beskattning har man utformat de så kallade 3:12 reglerna. Jag kommer nedan behandla dessa i ett eget avsnitt. Viktigt att ha med sig är att dessa regler har ändrats ofantligt många gånger och fortsätter ständigt att vara föremål för diskussion och förändring. Den senaste ändringen, införandet av kapitalandelskravet, är det som jag kommer att fokusera på i denna uppsats. Jag kommer undersöka syftet och intentionen med införandet samt undersöka vad företagare och berörda har för uppfattning. Mycket är beroende av vilken politik som råder i landet. Det uttalade syftet är med lagstiftningen att uppnå en balans, att stimulera näringsaktiviteten samtidigt som en alltför förmånlig beskattning inte får ske.