Pariserkorrespondenten Claes Lundin. En studie i 1860-talets "Pariserbref" och mediesystem

Sammanfattning: Uppsatsen är en beskrivning och analys av pariskorrespondenten Claes Lundins arbete och artiklar från Paris till svensk press men också av den bild av det franska samhället under 1860-talet, som Lundin förmedlar till tidningarnas läsare. Utrikeskorrespondentens position i mediesystemet analyseras både utifrån begrepp i Ulf Hannerz forskning kring utrikeskorrespondenters arbetssätt och arbetsvillkor men även via biografiskt material som Lundins brev till de svenska redaktörerna och hustrun i Sverige och biografiskt innehåll i Lundins tidningsartiklar. Detta gör det möjligt att skapa en konkret bild av en av de första professionella svenska utrikeskorrespondenterna. Lundin ger en bred och allt mer initierad bild av det andra franska kejsardömet som bygger på flera källor: den samtida franska pressen men även på egna upplevelser i de politiska församlingarna, genom personliga kontakter, besök i bostadsområden och på boulevarden m.m. Frankrikebilden tecknas mot bakgrunden av och förskjutningar av i s.k. ”regional stories”, dvs förenklingar i tidningsartiklarna av komplicerade företeelser i det franska samhället, i syfte att göra texterna mera begripliga för läsarna. Uppsatsen innehåller också en analys av genren ”Pariserbref” och dess position i tidningarna och de förändringar som sker när nya medieteknologier förs in i den svenska pressen. Uppsatsen innehåller även resonemang kring Lundins journalistiska etik, hans politiska värderingar och beskrivningar av konflikter med ”hemmaredaktionerna”.