En balansgång på gränsen - Införandet av inre gränskontroll och ID-kontroll i Sverige och dess förenlighet ur ett EU-perspektiv

Sammanfattning: Under de senaste två åren har EU och EU-medlemsstaterna haft stora utmaningar till följd av flyktingkrisen. Brister i EU:s yttre gränskontroller har lett till att några medlemsstater, däribland Sverige, valt att införa tillfälliga inre gränskontroller. Den fria rörligheten har därmed begränsats till förmån för allmän ordning och säkerhet. Uppsatsen handlar om att undersöka om de svenska åtgärderna, införandet av lagen om särskilda åtgärder (2015:1073) och förordningen om identitetskontroller (2015:1074), är förenliga med EU:s grundläggande bestämmelser om fri rörlighet för personer. Analysen genomförs utifrån rättsdogmatisk och EU-rättslig metod som appliceras på EU-stadgan, EU-fördraget, och funktionsfördraget inklusive kodex om Schengengränserna. I uppsatsen redogörs för vilka möjligheter en medlemsstat har att begränsa den fria rörligheten när det uppstått ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet. Analysen visar att det funnits flera brister vid införandet och utförandet av de svenska åtgärderna, som inte är förenliga med EU-rätten. För det första införde regeringen ett transportöransvar, det vill säga att transportörerna ansvarade för ID-kontrollerna. Detta ansvar ska enligt kodex om Schengengränserna ligga på gränskontrolltjänstemän vilket det inte gjort vid ID-kontrollerna vid Kastrup. För det andra utvärderades inte hotbilden efterhand som situationen förändrades vilket innebar att åtgärderna förblev desamma. När en medlemsstat inför inre gränskontroller ska en bedömning ske i vilken utsträckning en åtgärd på ett adekvat sätt kan avhjälpa hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. De svenska åtgärderna bygger på ett berättigat undantag men har genomförts på ett oproportionerligt sätt och är därmed enlig författarens mening oförenliga med EU-rätten.