Den miljövänliga människan : Subjektspositioner och handlingsutrymme i den miljöpolitiska debatten

Sammanfattning: Uppsatsen studerar konstruktioner av miljövänlighet inom den politiska debatten med syfte att utforska hur detta knyts till kategorier av människor och handlingar. I relation till tidigare empirisk forskning som påvisat en förskjutning från statligt till individuellt ansvar inom miljöpolitiken är det vitalt att undersöka vilken slags människa som åberopas i den individualiserade miljöpolitiska diskursen. Diskursen om den miljövänliga människan är en arena där normer och hierarkier om det önskvärda produceras, vars materiella effekter består i vilka konkreta lösningar på klimat- och miljöproblemen som betraktas som legitima/illegitima samt hur människor uppfattar sin egen position och möjlighet till agens i relation till miljöproblemen. Studiens syfte är därför att undersöka vilka miljövänliga subjektspositioner som framträder i den miljöpolitiska debatten samt att utforska vilka handlingar som möjliggörs respektive omöjliggörs för det miljömedvetna subjektet. Detta har gjorts genom en kvalitativ och diskursorienterad textanalys av miljöpolitiska debattartiklar skrivna av partipolitiska representanter. Analysen har visat att materialet inrymmer tre dominerande diskurser som knyter kategorierna individen, konsumenten respektive svensken till specifika föreställningar om miljövänlighet, där teknisk kompentens, företagsamhet och konsumtions- och livsstilsval står i centrum. Vidare har analysen visat att begreppsparen rätt-fel respektive aktiv-passiv skapar skiljelinjer mellan miljövänliga och icke-miljövänliga handlingar. Aktiva handlingar innebär både att göra medvetna konsumtionsval, men också tillväxtgenerande aktiviteter i vid bemärkelse så som lönearbete, entreprenörskap och att konsumera (till skillnad från att avstå i miljövänlighetens namn). Analysen har även visat att diskursen om rätt respektive fel agerande bidrar till en avpolitisering av miljöfrågan där individuella handlingar inte bara premieras, utan också görs till det enda rimliga alternativet.