Kan bidragsbrott anses vara ekonomisk brottslighet?

Sammanfattning: Idag bygger den kriminologiska forskningen om ekonomisk brottslighet inte på en enhetlig definition av begreppet. Denna uppsats har till syfte att problematisera etablerade kriminologiska definitioner av ekonomisk brottslighet för att ge en bättre förståelse av definitionsproblematiken. Definitioner av ekonomisk brottslighet har här granskats utifrån en begreppsanalys för att på så sätt fastställa definitionernas fokus, avgränsningar och syften. Till skillnad från den tidigare forskningen studeras definitionerna här utifrån ett konkret sammanhang, nämligen bidragsbrottslighet, vilket kommer att illustrera definitionernas oenighet, och det blir tydligare hur problematiken kan påverka den kvalitativa kriminologiska forskningen negativt. För om forskningen inte har en enhetlig definition att förhålla sig till, kan resultaten mellan studierna inte jämföras, och det går inte att fastslå hur den ekonomiska brottsligheten utvecklas eller fastställa dess omfattning. För att den kvalitativa forskningen kring ekonomisk brottslighet ska kunna gå framåt tror jag att det är bättre att enas om en rymlig definition, vilket ger utrymme för att nya brottskategorier uppkommer. Oenigheten påverkar inte bara forskningen utan även utredningsarbetet av den ekonomiska brottsligheten i Sverige. Idag är det den allmänna åklagarmyndigheten som utreder bidragsbrottslighet. Ekobrottsmyndigheten kopplas endast in i de fall som rör den organiserade brottsligheten eller annan form av ekonomisk brottslighet. Om bidragsbrottslighet entydigt skulle anses vara ekonomisk brottslighet skulle brottskategorin utredas av Ekobrottsmyndigheten. Genom att vidga begreppet ekonomisk brottslighet till att även omfatta brott som inte sker inom näringsverksamhet skulle bidragsbrottsligheten utredas genom åtgärder som är anpassade för de särskilda drag som är utmärkande för brottskategorin, exempelvis genom nära samarbeten med myndigheter likt Skatteverket och Finanspolisen.