Det får inte bli skola! : En kvalitativ studie om begreppet undervisning i förskolan

Sammanfattning: I den här kvalitativa studien undersöks hur åtta förskollärare på fyra förskolor i fyra olika kommuner förhåller sig till och använder sig av begreppet undervisning i sitt arbete. Den svenska förskolan har genomgått stora förändringar under de senaste åren. Från att historiskt ha varit en verksamhet som fokuserat på omsorg är den nu den första delen av skolväsendet och det livslånga lärandet. Förskolans läroplan reviderades 2010, vilket innebar att förskol-lärarens ansvar för undervisningen blev specifikt framskrivet. Strävansmålen för matematik, naturvetenskap och teknik samt språk och kommunikation är nu tydligt specificerade. Samtidigt ska educare-modellen, dvs. ömsesidigheten mellan omsorg och pedagogik som den svensk förskola är känd för, bevaras. Studien försöker därför ta reda på hur förskollärare förhåller sig till omsorg, fostran och lärande i relation till undervisningsbegreppet. Arbetet i den svenska förskolan har länge varit demokratiskt organiserat i arbetslag, vilket inneburit att förskollärare och barnskötare fördelat arbetsuppgifterna mellan sig utifrån ett rättvise-perspektiv snarare än utifrån kunskap och kompetens. Därför undersöks även om de organisatoriska förändringarna också medfört förändringar i arbetsuppgifter mellan de olika yrkeskategorierna.  I resultatet framkom att motståndet mot begreppet undervisning liksom skillnaden i skolans och förskolans olika traditioner lever kvar. Förskollärarna kopplar därför inte ordet under-visning, som i gällande lagstiftning beskriver deras arbete, till sitt arbete med barnens lärande. Det innebär att de inte ser läroplanen och skollagen som en helhet i förskolans praktik även fast de använder sig av läroplanen i det dagliga arbetet. De talar inte heller om förskolan som en skolform, vilket medför att synen på förskolan som en del av skolväsendet går förlorad. Studien pekar även på att de gamla organisatoriska arbetsstrukturerna lever kvar. Samtidigt som förskollärarna är medvetna om det utökade ansvar som den reviderade läroplanen fört med sig och deras arbetsbörda väsentligen ökat, kvarstår den traditionella arbetsfördelningen mellan barnskötare och förskollärare. Resultatet visar därför på att förskollärarnas kunskap och kompetens riskerar att urholkas, vilket kan få negativa följder för kvaliteten.