Samvetsfrihet för vårdpersonal

Sammanfattning: Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt flera viktiga internationella instrument. Bland annat skyddas samvetsfriheten i Europakonventionen. I denna uppsats undersöks om samvetsfriheten ska anses innefatta en rätt till samvetsvägran för vårdpersonal, det vill säga en rätt att av samvetsskäl vägra utföra vissa arbetsuppgifter. Frågeställningen har i dagsläget sin största relevans när det gäller läkare och annan vårdpersonal som inte vill delta i abortverksamhet. Om Sverige i framtiden skulle införa möjligheten till aktiv dödshjälp skulle frågan kunna uppstå även i den kontexten. I uppsatsen konstateras att frågan om det existerar en rätt till samvetsvägran i stor utsträckning är en oprövad fråga. En form av samvetsvägransrätt har dock erkänts av flera människorättsorgan, nämligen rätten att vägra göra militärtjänst. Möjligen kan detta ge viss vägledning för hur man ska se på samvetsvägran i andra sammanhang. Detta diskuteras i avslutningen av framställningen. Man kan vidare konstatera att vårdpersonal i Sverige inte har någon rätt enligt den nationella lagstiftningen att avstå från att medverka vid exempelvis aborter. I detta avseende skiljer sig Sverige från de allra flesta andra länderna i Europa. Mot denna bakgrund finns det anledning att diskutera vilka argument som talar för respektive emot en samvetsvägransrätt för vårdpersonal. Denna diskussion förs avslutningsvis i framställningen. Slutsatsen är att en rätt till samvetsvägran är önskvärd då det innebär dels att man respekterar enskildas etiska eller religiösa övertygelser, dels att man främjar ett etiskt kritiskt förhållningssätt hos verksamma inom sjukvården. Denna rättighet behöver dock regleras på ett sådant sätt att patientens rättigheter inte riskerar att inskränkas.