Samverkan – Om svårigheter och sekretessens roll

Sammanfattning: Uppsatsen är en kvalitativ studie som bygger på fem intervjuer med enhetschefer för HVB- hem. Dessa verksamheter är behandlingsverksamheter där huvuddelen av klienterna utgörs av barn och ungdomar, men det förekommer även vuxna som klienter. Samtliga verksamheters huvudfokus ligger på familjebehandling och är så kallade utförarverksamheter vars uppdragsgivare är socialtjänsten. Socialtjänsten är den huvudsakliga samverkanspartnern, men det förekommer även kontakter med andra myndigheter såsom skola, sjukvård, Migrationsverk, polis och kriminalvård. Studiens syfte är att beskriva den problematik som enhetscheferna upplever i samverkan med socialtjänst och andra myndigheter. Den första frågeställningen lyder: “Vad ser enhetscheferna för eventuella hinder och svårigheter i samverkan med uppdragsgivare och andra myndigheter?” och den andra: ”Hur påverkar sekretesslagstiftningen samverkan med uppdragsgivare och andra myndigheter?” I vår analys utgår vi från den nyinstitutionella teoribildningen, där vi tagit stöd av bland andra Berth Danermarks och Christian Kullbergs, samt Ove Grapes studier om samverkan mellan olika människobehandlande organisationer i välfärdssamhället. En annan forskare vi tagit stöd av är Björn Hvinden som introducerat integrationsbegreppet i nyinstitutionell analys av samverkan i välfärdsstaten. Orsakerna till samverkanshinder är kommunikationssvårigheter, skilda målfokus och olika tolkningar av sekretesslagstiftningen. När det gäller sekretessen så är lagstiftningens utformning tillräckligt tydlig för samverkan mellan myndigheter - svårigheterna grundar sig i de olika samverkansaktörernas tolkningar och förhållningssätt till sekretesslagstiftningen. Detta leder till skilda prioriteringar. Vi kommer fram till att många samverkanshinder har övervunnits under senare år, bland annat på grund av tydligare lagar och direktiv. Vi ser också att samtliga enhetschefers verksamheter har samarbetssvårigheter med delar av sjukvården, i synnerhet vuxenpsykiatrin.