Using film in religious studies - help or hindrance?

Sammanfattning: Denna uppsats är en studie i spelfilmens vara eller icke vara i gymnasieskolans religionsundervisning. Uppsatsen syfte är att utreda hur man som gymnasielärare kan använda spelfilm i undervisningen av religionsämnets icke-historiska delar.
För besvara uppsatsens frågeställningar har en hermeneutisk tolkningsmetod tillämpats både för bakgrundens litteraturstudier samt för den kvalitativa intervjustudien. Bakgrunden beskriver det komplexa och värdefulla som religionskunskapens icke-historiska inriktningar, vilka enligt Skolverkets styrdokument, ska behandlas. Även filmens plats i religionsämnet presenteras genom såväl dess förmåga att förmedla förståelse för religion samt dess didaktiska potential. Den kvalitativa intervjustudien beskriver aktiva pedagogers syn på filmens användningsområden i religionsundervisningen.
Undersökningens resultat visar att ett givande arbete med film i gymnasieskolans religionskunskap kräver ett entreprenörstänkande bland pedagoger. Bland lärare som inte använde film som hjälpmedel visades tendenser på ett kontrollbehov gentemot kunskapen som förmedlades till eleverna. Undersökningen pekar på vikten av att våga bryta ny mark och ge eleverna möjlighet att själva utveckla sitt lärande, där filmmediet visar sig vara en god källa. God planering visade sig också vara essentiellt vid arbetet med film då mediet visat sig vara en tidskrävande informationskälla. Här påpekar samtliga pedagoger vikten av förberedelse och uppföljning genom olika metoder.